< Salamo 122 >

1 Fihirana fiakarana. Nataon’ i Davida.
En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
2 Ny tongotray efa mijoro Eo anatin’ ny vavahadinao, ry Jerosalema ô,
Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
3 Dia ianao ry Jerosalema, izay efa vita Tahaka ny tanàna efa voalamina tsara;
Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
4 Any no iakaran’ ny firenena, Dia ireo firenen’ i Jehovah (Lalàna amin’ ny Isiraely izany). Mba hisaotra ny anaran’ i Jehovah.
dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
5 Fa any no misy seza fitsarana mipetraka, Dia ny seza fiandrianan’ ny mpianakavin’ i Davida.
Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
6 Mangataha fiadanana ho an’ i Jerosalema; Hambinina anie izay tia anao;
Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
7 Fiadanana anie ho ao anatin’ ny mandanao; Fanambinana anie ho ao an-dapanao
Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
8 Noho ny rahalahiko sy ny namako No hanaovako hoe Fiadanana anie ho ao anatinao.
För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
9 Noho ny tranon’ i Jehovah Andriamanitsika Dia hitady izay hahatsara anao aho.
För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

< Salamo 122 >