Salamo 103
1 Nataon’ i Davida.
En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
2 Misaora an’ i Jehovah, ry fanahiko; Ary aza misy hadinoinao ny fitahiany rehetra,
Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
3 Izay mamela ny helokao rehetra, Izay manasitrana ny aretinao rehetra,
Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
4 Izay manavotra ny ainao tsy hidina any an-davaka, Izay manarona famindram-po sy fiantrana anao,
Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
5 Izay mahavoky soa ny vavanao; Ny fahatanoranao mody indray toy ny an’ ny voromahery.
Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
6 Jehovah manao fahamarinana Sy fitsarana amin’ izay rehetra ampahorina.
Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
7 Efa nampahafantatra an’ i Mosesy ny lalan-kalehany Izy; Ny Zanak’ Isiraely nampahafantariny ny asany.
Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
8 Mamindra fo sy miantra Jehovah, Mahari-po sady be famindram-po.
Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
9 Tsy mandaha-teny mandrakariva Izy, Na mitahiry fahatezerana mandrakizay.
Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
10 Tsy mba manao amintsika araka ny fahotantsika Izy, Na mamaly antsika araka ny helotsika.
Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
11 Fa tahaka ny hahavon’ ny lanitra ambonin’ ny tany No haben’ ny famindram-pony amin’ izay matahotra Azy.
Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
12 Tahaka ny halavitry ny atsinanana amin’ ny andrefana No halavitry ny anesorany ny fahotantsika amintsika.
Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
13 Tahaka ny fiantràn’ ny ray ny zanany No fiantran’ i Jehovah izay matahotra Azy;
Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14 Fa Izy mahalala ny toetsika Ka mahatsiaro fa vovoka isika.
Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15 Tahaka ny ahitra ny andron’ ny zanak’ olombelona; Tahaka ny vonin-javatra any an-tsaha ny famoniny,
En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16 Satria tsofin’ ny rivotra izy ka lasa, Ary tsy mahalala azy intsony ny fitoerany.
När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17 Fa ny famindram-pon’ i Jehovah dia hatramin’ ny taloha indrindra ka ho mandrakizay amin’ izay matahotra Azy Ary ny fahamarinany mihatra amin’ ny taranaka.
Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18 Dia amin’ izay mitandrina ny fanekeny Sy mahatsiaro hankatò ny didiny.
När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 Jehovah efa nampitoetra ny seza fiandrianany any an-danitra; Ary ny fanjakany manapaka izao tontolo izao.
Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20 Misaora an’ i Jehovah, ianareo anjeliny, Dia ianareo izay mahery indrindra sady mankatò ny didiny Ary mihaino ny feon’ ny teniny.
Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21 Misaora an’ i Jehovah, ny miaramilany rehetra, Dia ny mpanompony izay manao ny sitrapony.
Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
22 Misaora an’ i Jehovah, ny asany rehetra eran’ ny fanjakany; Misaora an’ i Jehovah, ry fanahiko.
Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
