Ohabolana 8
1 Tsy miantso va ny fahendrena, Ary tsy manandra-peo va ny fahalalana?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 Eo an-tampon’ ny fitoerana avo amoron-dalana Sy eo an-tsampanan-dalana no ijoroany.
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 Eo anilan’ ny vavahady, amin’ ny fidirana ho ao an-tanàna, Sy eo anaty vavahady no iantsoany maty hoe:
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 Hianareo no antsoiko, ry olona; Ary ny feoko ho amin’ ny zanak’ olombelona.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Fantaro ny fahendrena, ry kely saina; Ary fantaro ny fahalalana, ry adala.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Henoy, fa hilaza zava-tsoa aho; Ary ny hilaza ny mahitsy no isokafan’ ny molotro.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 Fa ny marina ihany no holazain’ ny vavako; Ary ny ratsy dia fahavetavetana, raha amin’ ny molotro.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 Marina ny teny rehetra aloaky ny vavako; Tsy misy fiolakolahana na fitaka ao aminy.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 Miharihary avokoa izy, raha amin’ ny mazava saina, Ary mahitsy, raha amin’ ny efa nahazo fahalalana.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Aza ny volafotsy no raisina, fa ny anatro, Ary aleo ny fahalalana toy izay ny volamena voafantina.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 Fa ny fahendrena dia tsara noho ny voahangy; Ary ny zavatra irina rehetra tsy azo ampitahaina aminy.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 Izaho fahendrena dia miara-monina amin-tsaina, Ary hitan’ ny fahalalako ny fisainana mazava.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 Ny fankahalana ny ratsy no fahatahorana an’ i Jehovah. Ny fiavonavonana sy ny fireharehana sy ny lalana ratsy Ary ny vava fandainga dia samy halako avokoa.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Ahy ny fisainana sy ny fanambinana; Izaho no fahalalana, izaho no manan-kery;
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Izaho no anjakan’ ny mpanjaka Sy andidian’ ny mpanapaka araka ny rariny;
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 Izaho no anapahan’ ny andriandahy sy ny lehibe, Dia ny mpitsara rehetra amin’ ny tany.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 Tiako izay tia ahy; Ary izay fatra-pitady ahy dia hahita ahy.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Ato amiko ny harena sy ny voninahitra, Eny, ny harena mateza sy ny fahamarinana.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 Ny vokatro dia tsara noho ny volamena, eny, noho ny tena volamena aza, Ary ny fitomboan’ ny hareko mihoatra noho ny volafotsy voafantina.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 Amin’ ny alehan’ ny fahamarinana no izorako, Dia ao amin’ ny lalan’ ny fitsarana marina,
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 Mba hampandovako harena izay tia ahy, Sy hamenoako ny firaketany.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 Jehovah nahary ahy ho fiandohan’ ny alehany, Ho voalohany amin’ ny asany hatramin’ ny taloha.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 Izaho notendreny hatramin’ ny fahagola, Eny, hatramin’ ny voalohany indrindra, dia fony tsy mbola ary ny tany.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Fony tsy mbola ary ny lalina, no efa teraka aho, Fony tsy mbola ary ny loharano miboiboika be,
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 Fony tsy mbola naorina ny tendrombohitra, Fony tsy mbola nisy havoana, no efa teraka aho,
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 Fony tsy mbola natao ny tany, na ny saha, Na ny voalohan’ ny vovo-tany ambonin’ izao rehetra izao.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 Raha namorona ny lanitra Izy, dia tany aho, Raha namaritra ny hababakaka tambonin’ ny lalina Izy,
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 Raha nampitoetra ny rahona eny ambony Izy, Raha niboiboika fatratra ny loharanon’ ny lalina,
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 Raha nanisy faritra ho an’ ny ranomasina Izy, Mba tsy hahazoan’ ny rano mihoatra ny fetrany, Ary nandidy ny amin’ ny fanorenan’ ny tany,
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Dia mpità-marika teo anilany aho Sady ravoravo isan’ andro isan’ andro Ka nilalao mandrakariva teo anatrehany;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Eny, nahafaly ahy ny tany nataony honenana, Ary naharavoravo ahy ny zanak’ olombelona.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Koa mihainoa ahy ianareo, anaka; Fa sambatra izay manaraka ny diako;
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Minoa anatra, ka hendre, Fa aza mandà.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Sambatra izay olona mihaino ahy Ka miari-tory mandrakariva eo am-bavahadiko, Ary miandry eo amin’ ny tolam-baravarako.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 Fa izay mahita ahy dia mahita fiainana Sady mahazo sitraka amin’ i Jehovah;
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 Fa izay diso ahy kosa mampidi-doza amin’ ny fanahiny; Ary izay rehetra mankahala ahy tia fahafatesana.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
