Fitomaniana 5
1 Jehovah ô, tsarovy izay nanjo anay; Hevero sy diniho ny latsa mahazo anay.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Ny lovanay dia afindra ho an’ ny vahiny ary ny tranonay ho an’ ny hafa firenena.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Efa kamboty izahay ka tsy manan-dray, ny reninay dia toy ny mpitondra-tena.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Na dia ny loharanonay aza dia andoavanay vola vao azonay isotroana, ary ny kitay hazonay dia vidinay vao azo.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Rambondrambonan’ ny mpanenjika amin’ ny hatokay izahay; Reraka izahay fa tsy manam-pitsaharana.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Nanolo-tanana tamin’ ny Egyptiana sy ny Asyriana izahay mba ho voky hanina.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Nanota ny razanay tsy etỳ intsony izy; Ary izahay no mivesatra ny helony.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Andevo no manapaka anay; Tsy misy manafaka anay amin’ ny tànany.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Noho ny sabatra mamely any an-efitra dia manao vy very ny ainay izahay vao mahazo hanina.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Mahamay toy ny fatana ny hodi-tray noho ny fahamaimaizana avy amin’ ny mosary.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Nosavihina ny vehivavy tao Ziona ary ny virijina tao amin’ ny tanànan’ ny Joda.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Nahantona tamin’ ny tànany ny lehibe; Ary ny antitra tsy mba nohajaina.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Ny zatovo nitondra ny fikosoham-bary; Ary ny ankizy madinika nivembena nitondra ny hazo.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Ny loholona tsy misy eo am-bavahady, ary ny zatovo tsy mitendry zava-maneno intsony.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Ny hafalian’ ny fonay dia nitsahatra, ary ny dihinay niova ho fitomaniana.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Efa afaka ny satro-boninahitra tamin’ ny lohanay; Idiran-doza izahay, fa efa nanota!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Ary noho izany dia reraka ny fonay, eny, noho izany dia maizina ny masonay,
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Noho ny amin’ ny tendrombohitra Ziona, izay efa lao sady ikarenjen’ ny amboahaolo.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Jehovah ô, ianao no mipetraka mandrakizay, eny, ny seza fiandriananao no maharitra hatramin’ ny taranaka fara mandimby.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Ahoana no dia anadinoanao anay mandrakizay sy ahafoizanao anay andro lava?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Jehovah ô, ampivereno aminao izahay, mba hiverenanay; Havaozy ho toy ny fahiny ny andronay.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Moa dia nandà anay tokoa va Hianao sy tezitra aminay indrindra?
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
