Joba 4

1 Dia namaly Elifaza Temanita ka nanao hoe:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Raha misy sahy miteny aminao, dia ho sosotra va ianao? Fa raha ny mamehy vava kosa, iza moa no mahazaka izany?

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 Indro, efa nananatra ny maro ianao. Ary ny tanana miraviravy efa nampaherezinao;

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 Ny teninao efa nanohana izay efa saiky lavo, ary ny lohalika malemy efa nampahatanjahinao

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 Nefa ankehitriny mba manjo anao kosa izany, ka dia kivy ianao, Mihatra aminao izany, ka raiki-tahotra ianao

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 Tsy ny fivavahanao va no tokinao? Ary tsy fanantenanao va ny fahitsian’ ny lalanao?

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 Masìna ianao, tsarovy fa iza moa no very tsy nanan-tsiny? Ary taiza no nisy olo-mahitsy naringana?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 Araka izay efa hitako, dia izay miasa heloka sy mamafy fahoriana no mijinja izany.

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 Ny fofonain’ Andriamanitra no andringanana azy. Eny, ny fofonain’ ny fahatezerany no mahalevona azy.

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 Ny feon’ ny olona, eny, ny feon’ ny liona masiaka, ary ny nifin’ ny liona tanora dia ombotana;

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 Mirenireny ny lion-dahy noho ny tsi-fahitany remby, ary miely ny zanaky ny liom-bavy.

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 Nisy teny tonga tamiko mangingina, ary ny sofiko nahare siosio avy taminy,

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 Tamin’ ny eritreritra avy amin’ ny tsindrimandry alina, raha sondrian-tory ny olona,

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 Dia azon-tahotra sy hovotra aho, ka nampihorohoro ny taolako rehetra izany.

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 Ary nisy fanahy nandalo teo anatrehako ka nampitsangam-bolo ny tenako.

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 Nijanona izy, nefa tsy nahafantatra ny tarehiny aho; Nisy endri-javatra teo anoloan’ ny masoko; Nisy fanginana, dia nandre feo aho nanao hoe:

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 Ho marina noho Andriamanitra va ny zanak’ olombelona? Ho madio noho ny Mpanao azy va ny olona?

»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 Indro, tsy matoky ireo mpanompony aza Izy, eny, ny anjeliny aza ataony ho tsy tonga ohatra.

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 Koa mainka izay mitoetra ao an-trano tany, sady avy tamin’ ny vovoka no nihaviany, ary mora poritra noho ny kalalao izy;

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 Indray andro monja dia montsana izy; Tsy misy misaina azy, na dia levona mandrakizay aza izy.

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 Tsy voaongotra va ny kofehin-dainy ao aminy? Maty izy, nefa tsy mbola nanam-pahendrena.

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»