< Joba 29 >

1 Dia mbola nandroso nanao oha-teny ihany Joba ka nanao hoe:
Då heldt Job fram med talen sin og sagde:
2 Enga anie ka ho tahaka ny tamin’ ireny volana lasa ireny aho! Dia tahaka ilay tamin’ ny andro niarovan’ Andriamanitra ahy!
«Å, var eg som i fordums måna’r, som den gong Gud mi verja var,
3 Fony mbola nazava teo ambonin’ ny lohako ny jirony, ary ny fahazavany no nandehanako tao amin’ ny maizina;
då yver meg hans lampa skein, som lyste meg i myrkret fram,
4 Eny, tahaka ny toetro fony aho mbola fararano, raha niseho teo ambonin’ ny laiko ny fisakaizan’ Andriamanitra;
slik som eg var i mogne manndom, då Gud var ven i huset mitt,
5 Fony mbola tao amiko ny Tsitoha, Ary nanodidina ahy ny zanako;
då Allvald endå med meg var, og mine born eg kring meg såg,
6 Fony mbola nanasa ny tongotro tamin’ ny rononomandry aho, ary ny vatolampy namoaka renirano diloilo teo amiko;
då eg i fløyte foten tvådde, og olje rann av fjellet nær meg,
7 Raha niainga niakatra ho eo amin’ ny vavahadin’ ny tanàna aho ka nametraka ny fipetrahako teo an-kalalahana,
då eg til porten steig i byen, og sessen min på torget tok!
8 Dia nahita ahy ny zatovo ka niampirimpirina; Ary niainga ny fotsy volo, dia nijoro;
Ungdomen såg meg, løynde seg; dei gamle reiste seg og stod;
9 Nangina tsy niteny ny lehibe ka nitampim-bava;
hovdingar stogga midt i talen og lagde handi på sin munn;
10 Tsy sahy niteny ny mpanapaka, ary ny lelany niraikitra tamin’ ny lanilaniny.
og røysti tagna hjå dei gjæve, og tunga seg til gomen kleimde;
11 Izay sofina nandre dia nanao ahy hoe sambatra; Ary Izay maso nahita dia vavolombelona ho ahy,
dei som meg høyrde, sælka meg, og dei som såg meg, vitna for meg.
12 Satria namonjy ny ory izay nitaraina aho sy ny kamboty izay tsy nanan-kamonjy.
Eg berga arming når han ropa, og farlaus som var utan hjelp;
13 Ny fisaoran’ izay efa ho faty dia tonga tamiko; Ary ny fon’ ny mpitondratena nampifaliko.
velsigning fekk eg frå forkomne, og enkjor fekk eg til å jubla.
14 Nitafy fahamarinana aho, ka mba nitafy ahy kosa izy; Eny, tahaka ny lamba sy ny hamama ny rariny izay nananako.
Rettferd var min, eg hennar bunad; rett var mi kappa og mi kruna.
15 Efa maso ho an’ ny jamba aho ary tongotra ho an’ ny mandringa.
Eg for den blinde auga var, og føter var eg for den halte.
16 Efa ray ho an’ ny malahelo aho, ary ny adin’ ny olona tsy fantatro aza nodinihiko.
Ein far eg var for fatigfolk; eg for ukjende saki granska.
17 Namaky ny nifin’ ny ratsy fanahy aho ka nandrombaka ny babo teo am-bavany
På brotsmann tennerne eg knekte, reiv fengdi utor gapet hans.
18 Dia hoy izaho: Eo amin’ ny akaniko ihany no hialako aina, ary hanamaro ny androko toy ny fasika aho.
Eg sagde: «I reiret skal eg døy, med dagar talrike som sand.
19 Ny fakako ho azon’ ny rano, ary ny ando hitoetra amin’ ny sampako mandritra ny alina.
Til roti mi skal vatnet trengja, dogg bu ved natt på greini mi;
20 Ho vaovao amiko lalandava ny voninahitro, ary ny tsipikako hihahenjana eny an-tanako.
mi æra held seg frisk hjå meg, bogen vert ny handi mi.»
21 Nihaino ahy ny olona, dia niandry, ka nangina tamin’ ny fanolorako saina izy.
Dei høyrde ventande på meg, og lydde stilt på rådi mi.
22 Rehefa niteny aho, dia tsy mba namaly intsony izy; ary nitetevan’ ny teniko izy.
Og ikkje la dei mot mitt ord, min tale draup ned yver deim.
23 Niandry ahy toy ny fiandry ny ranonorana izy ary nitanatana vava toy ny fiandry ny fara-orana.
På meg dei bia som på regn, ja, som vårregn opna munnen.
24 Raha nisy nila ho ketraka, dia mbola niseho miramirana taminy ihany ny tarehiko, ary tsy nahamaloka ny fahazavan’ ny tavako ireo.
Eg smilte til mismodige, mitt andlit fekk dei ikkje myrkt.
25 Nifidy ny lalan-kalehany aho ka nipetraka ho lohany, eny, nitoetra toy ny mpanjaka teo amin’ ny miaramila sy toy ny mpampionona ny misaona aho.
Når eg deim vitja, sat eg fremst, sat som ein konge i sin herflokk, lik ein som trøystar syrgjande.

< Joba 29 >