Joba 26

1 Dia namaly Joba ka nanao hoe:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Endrey! nanohana ny tsy manan-kery ianao sy nampahatanjaka ny sandry malemy!

Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

3 Ary nanolo-tsaina ny tsy hendry sy nampahafantatra izay fahendrena betsaka!

Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

4 Iza no nandaharanao teny? Ary fanahin’ izay no nivoaka avy tao aminao?

Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

5 Ny matoatoa dia ampanaintainina Any ambanin’ ny rano sy any ambanin’ ny mponina any.

Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

6 Ny fiainan-tsi-hita miharihary eo anatrehany, ary ny fandringanana dia tsy mirakotra. (Sheol h7585)

Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

7 Mamelatra ny lanitra avaratra ho eny ambonin’ ny habakabaka Izy ary manantona ny tany amin’ ny tsy misy.

Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

8 Fonosiny amin’ ireo rahony matevina ny rano, nefa ny fanambanin’ ny rahona tsy mety triatra.

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

9 Manakona ny seza fiandrianany tsy ho hitantsika Izy amin’ ny amelarany ny rahony hanarona azy.

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

10 Asiany faritra manodidina eny ambonin’ ny rano. Hatramin’ izay ihaonan’ ny mazava sy ny maizina.

En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

11 Ny andrin’ ny lanitra nihozongozona sady ankona amin’ ny teny mafy ataony.

Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

12 Ny heriny no entiny mampanonja ny ranomasina, ary ny fahendreny no anorotoroany an-dRahaba;

Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

13 Ny fanahiny no mahatsara tarehy ny lanitra; Ny tànany no nitomboka ny menarana mandositra.

Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

14 Indro, ireny dia vao ny sisintsisin’ ny alehany ihany aza, ary siosion-teny mamelovelo no andrenesantsika Azy; Fa raha ny fikotrokotroky ny heriny, iza moa no mahatakatra izany?

Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?