Zabbuli 81
1 Ya Mukulu wa Bayimbi. Zabbuli ya Asafu. Mumuyimbire nnyo n’essanyu Katonda amaanyi gaffe; muyimuse waggulu amaloboozi gammwe eri Katonda wa Yakobo!
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Mutandike okuyimba, mukube ebitaasa n’ennanga evuga obulungi ey’enkoba awamu n’entongooli.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Mufuuwe eŋŋombe ng’omwezi gwakaboneka, era mugifuuwe nga gwa ggabogabo, ku lunaku olw’embaga yaffe.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Ekyo kye kiragiro eri Isirayiri, lye tteeka lya Katonda wa Yakobo.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Yaliteekera Yusufu, Katonda bwe yalumba ensi ya Misiri; gye nawulirira olulimi olwannema okutegeera.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 “Nnamutikkula omugugu okuva ku kibegabega kye; n’emikono gye ne ngiwummuza okusitula ebisero.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 Mwankoowoola nga muli mu nnaku ne mbadduukirira ne mbawonya, nabaanukulira mu kubwatuka mu kire; ne mbagezesa ku mazzi ag’e Meriba.
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Muwulire, mmwe abantu bange, nga mbalabula. Singa onompuliriza, ggwe Isirayiri!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Temubeeranga na katonda mulala, wadde okuvuunamira katonda omulala yenna.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Nze Mukama Katonda wo, eyakuggya mu nsi y’e Misiri. Yasamya akamwa ko, nange nnaakajjuza.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 “Naye abantu bange tebampuliriza; Isirayiri teyaŋŋondera.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Nange ne mbawaayo eri obujeemu bw’omutima gwabwe, okugoberera ebyo bye baagala.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 “Singa abantu bange bampuliriza; singa Isirayiri agondera ebiragiro byange,
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 mangwago nandirwanyisizza abalabe baabwe, ne mbawangula.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 Abo abakyawa Mukama ne beegonza gy’ali; ekibonerezo kyabwe kya mirembe gyonna.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 Naye ggwe, Isirayiri, nandikuliisizza eŋŋaano esingira ddala obulungi, ne nkukkusa omubisi gw’enjuki nga guva mu lwazi.”
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
