Zabbuli 73
1 Zabbuli ya Asafu. Ddala Katonda mulungi eri Isirayiri n’eri abo abalina omutima omulongoofu.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Naye nze amagulu gange gaali kumpi okutagala era n’ebigere byange okuseerera.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Kubanga nakwatirwa ab’amalala obuggya; bwe nalaba ababi nga bagaggawala nnyo.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Kubanga tebalina kibaluma; emibiri gyabwe miramu era minyirivu.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Tebeeraliikirira kabi konna ng’abalala. So tebalina kibabonyaabonya.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Amalala kyegavudde gabafuukira ng’omukuufu ogw’omu bulago, n’obukambwe ne bubafuukira ekyambalo.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Bagezze n’amaaso gaabwe ne gazimbagatana; balina bingi okusinga bye beetaaga.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Baduula era emboozi zaabwe zijjudde eby’okujooga. Batiisatiisa abalala n’okubeeragirako.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Emimwa gyabwe gyolekedde eggulu; n’ennimi zaabwe zoogera eby’okwewaanawaana buli wantu.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Abantu ba Katonda kyebava babakyukira ne banywa amazzi mangi.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Era ne beebuuza nti, “Katonda bino abimanyi atya? Ali Waggulu Ennyo abitegeera?”
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Aboonoonyi bwe bafaanana bwe batyo; bulijjo babeera mu ddembe, nga beeyongera kugaggawala.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Ddala omutima gwange ngukuumidde bwereere obutayonoona, n’engalo zange ne nzinaaba obutaba na musango.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Naye mbonaabona obudde okuziba, era buli nkya mbonerezebwa.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Singa ŋŋamba nti njogere bwe nti, nandibadde mukuusa eri omulembe guno ogw’abaana bo.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Bwe nafumiitiriza ntegeere ensonga eyo; nakisanga nga kizibu nnyo,
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 okutuusa lwe nalaga mu watukuvu wa Katonda, ne ntegeera enkomerero y’ababi.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Ddala obatadde mu bifo ebiseerera; obasudde n’obafaafaaganya.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Nga bazikirizibwa mangu nga kutemya kikowe! Entiisa n’ebamalirawo ddala!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Bali ng’omuntu azuukuse n’ategeera nti yaloose buloosi; era naawe bw’otyo, Ayi Mukama, bw’oligolokoka olinyooma embeera yaabwe omutali nsa.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Omutima gwange bwe gwanyiikaala, n’omwoyo gwange ne gujjula obubalagaze,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 n’aggwaamu okutegeera ne nfuuka ataliiko kye mmanyi, ne mba ng’ensolo obusolo mu maaso go.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Newaakubadde ebyo biri bwe bityo naye ndi naawe bulijjo; gw’onkwata ku mukono gwange ogwa ddyo.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Mu kuteesa kwo onkulembera, era olintuusa mu kitiibwa.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Ani gwe nnina mu ggulu, wabula ggwe? Era tewali na kimu ku nsi kye neetaaga bwe mba naawe.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Omubiri gwange n’omutima gwange biyinza okulemwa; naye Katonda ge maanyi g’omutima gwange, era ye wange ennaku zonna.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Kale laba, abo bonna abatakussaako mwoyo balizikirira; kubanga bonna abatakwesiga obamalirawo ddala.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Naye nze kye nsinga okwetaaga kwe kubeera okumpi ne Katonda wange. Ayi Mukama Katonda, nkufudde ekiddukiro kyange; ndyoke ntegeezenga abantu bonna ebikolwa byo eby’ekyewuunyo.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
