Zabbuli 44
1 Ya mukulu wa bayimbi. Zabbuli ya Batabani ba Koola. Ayi Katonda, twawulira n’amatu gaffe, bajjajjaffe baatubuulira, ebyo bye wakola mu biro byabwe, mu nnaku ez’edda ezaayita.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Nga bwe wagoba amawanga mu nsi n’ogiwa bajjajjaffe, wasaanyaawo amawanga n’okulaakulanya bajjajjaffe.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 Ekitala kyabwe si kye kyabaleetera okuwangula ensi, n’omukono gwabwe si gwe gwabalokola; wabula baawangula n’omukono gwo ogwa ddyo awamu n’obulungi bwo, kubanga wabaagala.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Ggwe oli Kabaka wange, era Katonda wange; awa Yakobo obuwanguzi.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Ku lulwo tunaawangulanga abalabe baffe; ku lw’erinnya lyo tunaalinnyiriranga abalabe baffe.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 Ddala ddala omutego gwange ogw’obusaale si gwe neesiga, n’ekitala kyange si kye kimpa obuwanguzi.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 Wabula ggwe otulokola mu balabe baffe, n’oswaza abo abatuyigganya.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 Twenyumiririza mu Katonda olunaku lwonna. Era tunaatenderezanga erinnya lyo emirembe gyonna.
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 Naye kaakano otusudde ne tuswala; era tokyatabaala na magye gaffe.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Watuzza emabega okuva mu bifo mwe twali ng’abalabe baffe balaba, abatuyigganya ne batunyaga.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Watuwaayo okuliibwa ng’endiga; n’otusaasaanya mu mawanga.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Watunda abantu bo omuwendo mutono nnyo, n’otobaako ky’oganyulwa.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Watufuula ekivume eri baliraanwa baffe, ekinyoomebwa era ekisekererwa abo abatwetoolodde.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Otufudde ekinyoomebwa mu mawanga gonna; era abantu banyeenya emitwe gyabwe.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 Nswazibwa obudde okuziba, amaaso gange ne gajjula ensonyi,
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 olw’abo abangigganya, abanvuma nga tebandabamu ka buntu, olw’omulabe amaliridde okuwoolera eggwanga.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 Ebyo byonna bitutuseeko, newaakubadde nga tetukwerabidde, wadde obutagondera ndagaano yo.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Omutima gwaffe tegukuvuddeeko, so tetugaanyi kutambulira mu kkubo lyo.
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Naye ggwe otubonerezza n’otulekera emisege, n’otuleka mu kizikiza ekikutte.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 Ddala singa twerabira erinnya lya Katonda waffe, ne tusinza katonda omulala,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 ekyo Katonda waffe teyandikizudde? Kubanga ye amanyi n’ebikisibwa mu mutima.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Katonda waffe, tetukuvuddeeko, kubanga ku lulwo tuttibwa obudde okuziba, era tuli ng’endiga ez’okusalibwa.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Golokoka Ayi Mukama, lwaki weebase? Zuukuka! Totusuula Ayi Mukama!
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Lwaki otwekwese? Lwaki tofaayo ku kulumwa kwaffe n’okujoogebwa?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 Ddala ddala tusuuliddwa mu nfuufu; tuli ku ttaka.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Golokoka otuyambe; tulokole olw’okwagala kwo okutaggwaawo.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
