Zabbuli 2
1 Lwaki amawanga geegugunga n’abantu ne bateganira obwereere okusala enkwe?
Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
2 Bakabaka ab’ensi bakuŋŋaanye, n’abafuzi ne bateeseza wamu ku Mukama ne ku Kristo we, nga bagamba nti,
Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
3 “Ka tukutule enjegere zaabwe, era tweyambulemu ekikoligo kyabwe.”
Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
4 Naye Katonda oyo atuula mu ggulu, abasekerera busekerezi, n’enkwe zaabwe ezitaliimu zimusesa.
Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
5 N’alyoka abanenya ng’ajjudde obusungu, n’abatiisa nnyo ng’aswakidde.
Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
6 N’abagamba nti, “Ddala ddala nateekawo kabaka owange ku lusozi lwange Sayuuni olutukuvu.”
Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
7 Nzija kulangirira ekiragiro kya Mukama: kubanga yaŋŋamba nti, “Ggwe oli Mwana wange, olwa leero nfuuse kitaawo.
Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
8 Nsaba, nange ndikuwa amawanga gonna okuba obusika bwo, era n’ensi yonna gy’ekoma okuba amatwale go.
Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
9 Olibafugisa omuggo ogw’ekyuma, era olibabetenta ng’entamu y’omubumbi.”
Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
10 Kale nno mubeere n’amagezi mmwe bakabaka; muyige okulabulwa mmwe abafuzi b’ensi.
Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
11 Muweereze Mukama nga mumutya, era musanyuke n’okukankana.
Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
12 Mwanirize Omwana, mumusembeze Mukama aleme okubasunguwalira n’okubazikiriza nga muli mu kkubo lyammwe; kubanga obusungu bwe bubuubuuka mangu. Kyokka bonna abaddukira gy’ali balina omukisa.
Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
