< Zabbuli 132 >
1 Oluyimba nga balinnya amadaala. Ayi Mukama jjukira Dawudi n’okubonaabona kwe yagumiikiriza kwonna.
En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;
2 Nga bwe yalayirira Mukama, ne yeeyama eri Katonda Ayinzabyonna, Katonda wa Yakobo,
Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:
3 ng’agamba nti, “Siriyingira mu nnyumba yange, wadde okulinnya ku kitanda kyange.
Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;
4 Sirikkiriza tulo kunkwata newaakubadde okuzibiriza amaaso gange,
Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;
5 okutuusa lwe ndimala okufunira Mukama ekifo; ekifo eky’okubeeramu ekya Katonda Ayinzabyonna, Katonda wa Yakobo.”
Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.
6 Laba, twakiwulirako mu Efulasa, ne tukizuula mu nnimiro ya Jaali.
Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.
7 Kale tugende mu kifo kye mw’abeera, tumusinzirize awali entebe y’ebigere bye.
Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.
8 Golokoka, Ayi Mukama, ogende mu kifo kyo mw’owummulira; ggwe n’Essanduuko yo ey’Endagaano, eraga obuyinza bwo.
Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.
9 Bakabona bo bambazibwe obutuukirivu, n’abatukuvu bo bayimbe n’essanyu.
Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.
10 Ku lulwe Dawudi omuddu wo, tomugaana oyo gwe wafukako amafuta.
Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.
11 Mukama Katonda yalayirira Dawudi ekirayiro ekitaliggwaawo, era talikivaako. Kubanga yamugamba nti, “Omu ku batabani bo gwe ndituuza ku ntebe yo ey’obwakabaka.
Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.
12 Batabani bo bwe banaakuumanga Endagaano yange n’ebiragiro byange bye nnaabayigirizanga, ne batabani baabwe nabo banaatuulanga ku ntebe yo ey’obwakabaka emirembe gyonna.”
Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.
13 Kubanga Mukama yalonda Sayuuni, nga kye yasiima okutuulangamu, n’agamba nti:
Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.
14 “Kino kye kifo mwe nnaawummuliranga emirembe gyonna; omwo mwe nnaatuulanga nga ndi ku ntebe ey’obwakabaka kubanga nkisiimye.
Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.
15 Nnaakiwanga omukisa ne nkiwa n’ebirungi, era n’abaavu baamu nnaabakkusanga ebyokulya.
Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.
16 Bakabona baakyo, obulokozi bunaabanga kyambalo kyabwe; n’abatukuvu baakyo banaayimbanga ennyimba ez’essanyu n’essanyu.
Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.
17 “Eyo gye ndyaliza batabani ba Dawudi obuyinza; ne muteekerawo ettabaaza olw’oyo gwe nayiwako amafuta.
Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.
18 Abalabe be ndibajjuza ensonyi, naye ye ndimwambaza engule ey’ekitiibwa ekingi.”
Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.