< Zabbuli 129 >

1 Oluyimba nga balinnya amadaala. Isirayiri ayogere nti, “Bambonyaabonyezza nnyo okuva mu buvubuka bwange.”
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 Ddala bambonyaabonyezza nnyo okuva mu buvubuka bwange; naye tebampangudde.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 Newaakubadde ng’omugongo gwange gujjudde enkovu olw’embooko ze bankubye era ne gulabika nga kwe bayisizza ekyuma ekirima,
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 kyokka Mukama mutuukirivu; amenyeemenye enjegere z’abakola ebibi.
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Abo bonna abakyawa Sayuuni bagobebwe era bazzibweyo emabega nga baswadde.
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Babeere ng’omuddo ogumera waggulu ku nnyumba, oguwotoka nga tegunnakula.
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 Omukunguzi tagufaako, n’oyo asiba ebinywa agunyooma.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Wadde abayitawo baleme kwogera nti, “Omukisa gwa Mukama gube ku mmwe. Tubasabidde omukisa mu linnya lya Mukama.”
och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

< Zabbuli 129 >