< Zabbuli 126 >

1 Oluyimba nga balinnya amadaala. Mukama bwe yakomyawo abawaŋŋanguse ba Sayuuni, twafaanana ng’abaloota.
Ein Wallfahrtslied. Als der HERR einst Zions Mißgeschick wandte,
2 Olwo akamwa kaffe ne kajjula enseko, ne nnimi zaffe ne ziyimba ennyimba ez’essanyu. Amawanga ne gagamba nti, “Mukama abakoledde ebikulu.”
Damals war unser Mund voll Lachens und unsre Zunge voll Jubels; damals sagte man unter den Heiden: »Der HERR hat Großes an ihnen getan!«
3 Mukama atukoledde ebikulu, kyetuvudde tusanyuka.
Ja, Großes hatte der HERR an uns getan: wie waren wir fröhlich!
4 Otuzze obuggya, Ayi Mukama, tufaanane ng’emigga egikulukutira mu lusenyi.
Wende, o HERR, unser Mißgeschick gleich den Bächen im Mittagsland!
5 Abo abasiga nga bakaaba amaziga, baliyimba ennyimba ez’essanyu nga bakungula.
Die mit Tränen säen, werden mit Jubel ernten.
6 Oyo agenda ng’akaaba ng’atwala ensigo okusiga; alikomawo ng’ayimba ennyimba ez’essanyu ng’aleeta ebinywa bye.
Wohl schreitet man weinend dahin, wenn man trägt den Samen zur Aussaat; doch jubelnd kehrt man heim, mit Garben beladen.

< Zabbuli 126 >