< Zabbuli 122 >
1 Oluyimba nga balinnya amadaala. Lwa Dawudi. Nasanyuka bwe baŋŋamba nti, “Tugende mu nnyumba ya Mukama!”
En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;
2 Ebigere byaffe biyimiridde mu miryango gyo, Ayi Yerusaalemi.
Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.
3 Yerusaalemi yazimbibwa okuba ekibuga ekinywevu ekiyimiridde awamu.
Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;
4 Eyo ebika byonna gye biraga, ebika bya Mukama, okutendereza erinnya lya Mukama ng’ebiragiro ebyaweebwa Isirayiri bwe biri.
Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.
5 Eyo entebe ez’okusalirako emisango gye zaateekebwa; z’entebe ez’obwakabaka ez’ennyumba ya Dawudi.
Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.
6 Musabirenga Yerusaalemi emirembe: “Abo abakwagala bafune ebirungi.
Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.
7 Emirembe gibeerenga munda w’ebisenge byo; n’amayumba go amanene gabeerenga n’omukisa era nga manywevu.”
Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.
8 Olwa baganda bange ne mikwano gyange nnaayogeranga nti, “Emirembe gibeerenga mu ggwe.”
För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.
9 Olw’obulungi bw’ennyumba ya Mukama Katonda waffe, nnaanoonyanga okukulaakulana kwa Yerusaalemi.
För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.