Zabbuli 120

1 Oluyimba nga balinnya amadaala. Nkoowoola Mukama nga ndi mu nnaku, era n’annyanukula.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 Omponye, Ayi Mukama, emimwa egy’obulimba, n’olulimi olw’obukuusa.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Onooweebwa ki, era onookolebwa otya, ggwe olulimi olukuusa?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Onoofumitibwa n’obusaale obwogi obw’omulwanyi omuzira, n’oyokerwa ku manda ag’omuti entaseesa.

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ndabye ennaku, kubanga mbeera mu Meseki; nsula mu weema za Kedali!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Ndudde nnyo mu bantu abakyawa eddembe.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Nze njagala mirembe, naye bwe njogera bo baagala ntalo.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.