Zabbuli 120

1 Oluyimba nga balinnya amadaala. Nkoowoola Mukama nga ndi mu nnaku, era n’annyanukula.

En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

2 Omponye, Ayi Mukama, emimwa egy’obulimba, n’olulimi olw’obukuusa.

Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

3 Onooweebwa ki, era onookolebwa otya, ggwe olulimi olukuusa?

Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

4 Onoofumitibwa n’obusaale obwogi obw’omulwanyi omuzira, n’oyokerwa ku manda ag’omuti entaseesa.

Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

5 Ndabye ennaku, kubanga mbeera mu Meseki; nsula mu weema za Kedali!

Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

6 Ndudde nnyo mu bantu abakyawa eddembe.

Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

7 Nze njagala mirembe, naye bwe njogera bo baagala ntalo.

Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.