< Zabbuli 115 >

1 Si ffe, Ayi Mukama, si ffe. Wabula erinnya lyo lye ligwana okuweebwanga ekitiibwa, olw’okwagala kwo n’olw’obwesigwa bwo.
Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.
2 Lwaki amawanga gabuuza nti, “Katonda waabwe ali ludda wa?”
Varför skulle hedningarna få säga: "Var är nu deras Gud?"
3 Katonda waffe ali mu ggulu; akola buli ky’ayagala.
Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
4 Bakatonda baabwe bakole mu ffeeza ne zaabu, ebikolebwa n’emikono gy’abantu.
Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
5 Birina emimwa, naye tebyogera; birina amaaso, naye tebiraba.
De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
6 Birina amatu, naye tebiwulira; birina ennyindo, naye tebiwunyiriza.
de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.
7 Birina engalo, naye tebikwata; birina ebigere, naye tebitambula; ne mu bulago bwabyo temuvaamu ddoboozi n’akamu,
Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
8 abakozi ababikola, n’abo bonna ababyesiga balibifaanana.
De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
9 Mmwe ennyumba ya Isirayiri mwesigenga Mukama, ye mubeezi wammwe era ye ngabo yammwe.
I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
10 Mmwe ennyumba ya Alooni mwesigenga Mukama, ye mubeezi wammwe era ye ngabo yammwe.
I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
11 Mmwe abamutya, mwesigenga Mukama, ye mubeezi wammwe, era ye ngabo yammwe.
I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
12 Mukama anaatujjukiranga, era anaatuwanga omukisa. Ab’ennyumba ya Isirayiri anaabawanga omukisa; ab’omu nnyumba ya Alooni anaabawanga omukisa;
HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,
13 n’abo abamutya, ab’ekitiibwa n’abatali ba kitiibwa, Mukama anaabawanga omukisa.
han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.
14 Mukama abaaze mweyongere nnyo obungi, mmwe n’abaana bammwe.
Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.
15 Mukama, eyakola eggulu n’ensi, abawe omukisa.
Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
16 Eggulu ery’oku ntikko lya Mukama, naye ensi yagiwa abantu bonna.
Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.
17 Abafu tebatendereza Mukama, wadde abo abaserengeta emagombe.
De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
18 Naye ffe tunaatenderezanga Mukama, okuva leero n’okutuusa emirembe gyonna. Mutendereze Mukama!
Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!

< Zabbuli 115 >