Zabbuli 112

1 Mutendereze Mukama! Alina omukisa omuntu atya Katonda, era asanyukira ennyo mu mateeka ge.

Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

2 Abaana be baliba ba kitiibwa mu nsi; omulembe gw’abalongoofu guliweebwa omukisa.

Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

3 Ennyumba ye enejjulanga ebintu n’obugagga obungi; era anaabanga mutuukirivu ennaku zonna.

Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

4 Ne mu kizikiza, ekitangaala kyakira omulongoofu, alina ekisa, n’oyo alina okusaasira, era omutuukirivu.

Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

5 Omuntu oyo agabira abeetaaga, era tawolera magoba, era akola emirimu gye gyonna n’obwenkanya, alifuna ebirungi.

Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

6 Omutuukirivu talinyeenyezebwa, era anajjukirwanga ennaku zonna.

Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

7 Amawulire amabi tegaamutiisenga, kubanga omutima gwe munywevu gwesiga Mukama.

När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

8 Omutima gwe guteredde, tewali ky’anaatyanga, era oluvannyuma alitunuulira abalabe be n’amaaso ag’obuwanguzi.

Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

9 Agabidde abaavu bye beetaaga; mutuukirivu ebbanga lyonna; era bonna banaamussangamu ekitiibwa.

Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

10 Omubi anaabirabanga ebyo, n’asunguwala, n’aluma abugigi, naye nga talina kya kukola. Okwegomba kw’ababi tekuubengako kye kubagasa.

Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.