Zabbuli 107
1 Mwebaze Mukama, kubanga mulungi; okwagala kwe kubeerera emirembe gyonna.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Kale abanunule ba Mukama boogere bwe batyo; abo be yanunula mu mikono gy’abalabe;
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 abo be yakuŋŋaanya mu mawanga; okuva Ebugwanjuba n’Ebuvanjuba, n’okuva obukiikakkono ne mu bukiikaddyo.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Abamu baataataaganira mu malungu nga babuliddwa ekkubo eribatwala ku kibuga gye banaabeeranga.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Baalumwa ennyonta n’enjala, obulamu bwabwe ne butandika okusereba.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Bwe batyo ne bakaabira Mukama nga bali mu kabi; n’abawonya mu kweraliikirira kwabwe.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Yabakulembera butereevu n’abatuusa mu kibuga mwe baabeera.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Kale singa beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olw’eby’ekitalo by’akolera abaana b’abantu!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Kubanga abalina ennyonta abanywesa, n’abayala abakkusa ebirungi.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Abamu baatuulanga mu kizikiza ne mu kisiikirize eky’okufa; abasibiddwa mu byuma era abali mu nnaku ennyingi;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 kubanga baajeemera ekigambo kya Katonda, ne banyoomoola amagezi g’oyo Ali Waggulu Ennyo.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Baakozesebwa emirimu egy’amaanyi, emitima gyabwe ne gijjula obuyinike; baagwanga wansi, naye nga tebalina abasitulawo.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Bwe batyo ne bakaabirira Mukama nga bali mu bizibu byabwe, era n’abawonya;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 n’abaggya mu kizikiza ne mu kisiikirize eky’okufa; n’enjegere ezaali zibasibye n’azikutula.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Kale singa beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olwebikolwa bye eby’ekitalo by’akolera abaana b’abantu!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Kubanga enzigi ez’ebikomo azaasaayasa, n’emitayimbwa egy’ekyuma agimenyamu.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Abamu baafuuka basirusiru olw’obujeemu bwabwe; ne babonaabona olw’ebikolwa byabwe ebibi.
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Ne batamwa emmere yonna, ne babulako katono ddala okufa.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Bwe batyo ne bakaabirira Mukama nga bali mu buzibu obwo, n’abawonya.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Yabatumira ekigambo kye, n’awonya endwadde zaabwe; n’abalokola mu kuzikirira.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Kale singa beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olw’ebikolwa bye eby’ekyewuunyo by’akolera abaana b’abantu!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Bamuleeterenga ebiweebwayo eby’okwebaza, era batendenga ebikolwa bye n’ennyimba ez’essanyu.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Abalala baasaabalira mu maato ku nnyanja; baali basuubuzi b’oku gayanja aganene.
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Baalaba Mukama bye yakola, ebikolwa bye eby’ekitalo mu buziba bw’ennyanja.
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Kubanga yalagira omuyaga ne gusitula amayengo waggulu.
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Ne gagulumira okutuuka ku ggulu, ate ne gakka wansi mu ddubi; akabenje ne kabayitirira, ne baggwaamu amaanyi.
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Ne beesunda, eruuyi n’eruuyi ne baba ng’omutamiivu atagala; n’amagezi ne gabaggwaako.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Bwe batyo ne bakaabira Mukama nga bali mu buzibu; n’abawonya mu kweraliikirira kwabwe.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Omuyaga yagusirisa, ennyanja n’etteeka.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Ne bajjula essanyu kubanga ennyanja yateeka; n’abakulembera n’abatuusa bulungi ku mwalo gwabwe.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Kale singa abantu beebazanga Mukama olw’okwagala kwe okutaggwaawo, n’olw’ebikolwa bye eby’ekyewuunyo by’akolera abaana b’abantu!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Bamugulumizenga ng’abantu bakuŋŋaanye, era bamutenderezenga mu lukiiko lw’abakulu.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Afuula emigga amalungu, n’emikutu gy’amazzi ne giba ng’ettaka ekkalu,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 ensi engimu n’agifuula olukoola olw’olunnyo olw’obwonoonyi bw’abantu baamu.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Eddungu yalijjuza ebidiba by’amazzi, n’ensi enkalu n’agikulukusizaamu amazzi,
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 abalina enjala n’abateeka omwo, ne beezimbira ekibuga eky’okubeeramu,
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 ennimiro zaabwe ne bazisigamu emmere, ne basimba emizabbibu, ne bakungula ebibala bingi.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Yabawa omukisa gwe, ne beeyongera obungi; n’ebisibo byabwe n’atabiganya kukendeera.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Ate ne bakendeera obungi, ne bakkakkanyizibwa olw’okujeezebwa, n’okujoogebwa n’okulaba ennaku;
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 oyo anyooma n’abakungu, n’ababungeetanyiza mu lukoola omutali kantu.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Naye abaali mu kwetaaga yabamalako ennaku n’okubonaabona, n’ayaza ezzadde lyabwe ng’ebisibo.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 Abagolokofu, bino babiraba ne basanyuka; naye abakola ebibi bo basirika busirisi.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Abalina amagezi bonna, bagondere ebigambo bino era bategeere okwagala kwa Mukama okutaggwaawo.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
