Zabbuli 102
1 Okusaba kw’oyo ali mu buyinike ng’ayigganyizibwa nga yeeyongedde okunafuwa, n’afukumula byonna ebimuli ku mutima mu maaso ga Mukama. Wulira okusaba kwange, Ayi Mukama, okkirize okukoowoola kwange kutuuke gy’oli.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Tonneekweka mu biseera eby’obuyinike bwange. Ntegera okutu kwo onnyanukule mangu bwe nkukoowoola!
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Kubanga ennaku zange zifuumuuka ng’omukka, n’amagumba gange gaaka ng’amanda.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Omutima gwange gulinnyirirwa ng’omuddo, era guwotose; neerabira n’okulya emmere yange.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Olw’okwaziirana kwange okunene, nzenna nfuuse ŋŋumbagumba.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Ndi ng’ekiwuugulu eky’omu ddungu, era ng’ekiwuugulu eky’omu nsiko.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Nsula ntunula, nga ndi ng’ekinyonyi ekitudde kyokka ku kasolya k’ennyumba.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Abalabe bange banvuma olunaku lwonna; abo abanduulira bakozesa linnya lyange nga bakolima.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Kubanga ndya evvu ng’alya emmere, n’amaziga gange ne geegattika mu kyokunywa kyange.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Olw’obusungu n’okunyiiga kwo; onneegobyeko n’onsuula eyo.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Ennaku zange ziri ng’ekisiikirize ky’olweggulo nga buziba; mpotoka ng’omuddo.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Naye ggwe, Ayi Mukama, obeera mu ntebe yo ey’obwakabaka emirembe n’emirembe; erinnya lyo linajjukirwanga ab’omu mirembe gyonna.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Olisituka n’osaasira Sayuuni, kino kye kiseera okulaga Sayuuni omukwano; ekiseera kye wateekateeka kituuse.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Kubanga amayinja gaakyo abaweereza bo bagaagala nnyo, n’enfuufu y’omu kibuga ekyo ebakwasa ekisa.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Amawanga gonna ganaatyanga erinnya lya Mukama; ne bakabaka bonna ab’ensi banaakankananga olw’ekitiibwa kyo.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Kubanga Mukama alizimba Sayuuni buto, era n’alabika mu kitiibwa kye.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 Alyanukula okusaba kw’abanaku; talinyooma kwegayirira kwabwe.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 Bino leka biwandiikirwe ab’omu mirembe egirijja, abantu abatannatondebwa bwe balibisoma balyoke batendereze Mukama.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Bategeere nti Mukama yatunula wansi ng’asinziira waggulu mu kifo kye ekitukuvu; Mukama yasinzira mu ggulu n’atunuulira ensi,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 okuwulira okusinda kw’abasibe, n’okusumulula abo abasaliddwa ogw’okufa.
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 Erinnya lya Mukama, liryoke litenderezebwe mu Sayuuni, bamutenderezenga mu Yerusaalemi;
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 abantu nga bakuŋŋaanye, awamu n’obwakabaka, okusinza Mukama.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Mukama ammazeemu amaanyi nga nkyali muvubuka; akendeezezza ku nnaku z’obulamu bwange.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Ne ndyoka mmukaabira nti, “Ayi Katonda wange, tontwala nga nkyali mu makkati g’emyaka gy’obulamu bwange, ggw’abeera omulamu emirembe gyonna.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Ku ntandikwa wassaawo omusingi gw’ensi; n’eggulu gy’emirimu gy’emikono gyo.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Byonna biriggwaawo, naye ggwe oli wa lubeerera. Byonna birikaddiwa ng’ebyambalo. Olibikyusa ng’ebyambalo, ne bisuulibwa.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 Naye ggwe tokyuka oli wa lubeerera n’emyaka gyo tegirikoma.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Abaana b’abaweereza bo baliba mu ddembe; ne bazzukulu baabwe banaabeeranga w’oli nga tebalina kye batya.”
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
