Engero 8
1 Amagezi tegakoowoolera waggulu, n’okutegeera ne kuyimusa eddoboozi lyakwo?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Ku ntikko y’ebifo ebigulumivu okumpi n’ekkubo, mu masaŋŋanzira, amagezi we gayimirira butengerera,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 ku mabbali g’enzigi eziyingira mu kibuga, ku miryango, gakoowoolera waggulu nga gagamba nti,
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Mmwe abantu, mmwe b’empita; nnyimusa eddoboozi lyange eri buli omu ali ku nsi.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Mmwe abatategeera mufune okutegeera; nammwe abasirusiru mufune amagezi.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Muwulirize kubanga nnina ebintu ebikulu eby’okubagamba, era mu kamwa kange muvaamu ebituufu.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Akamwa kange koogera bituufu byereere; kubanga emimwa gyange gikyawa ebitali bya butuukirivu.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Ebigambo by’emimwa gyange byonna bya bwenkanya tewali na kimu kikyamu oba kya bukuusa.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Ebigambo byange byonna bitegeerekeka eri oyo ategeera, era tebirina kabi eri oyo alina amagezi.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Mu kifo kya ffeeza, londawo okuyigiriza kwange, era n’okumanya mu kifo kya zaabu ennongoose obulungi,
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 kubanga amagezi gasinga amayinja ag’omuwendo omungi, era n’ebyo byonna bye weegomba tebiyinza kugeraageranyizibwa nago.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Nze Magezi, mbeera wamu n’okuteesa okulungi, era mu nze mulimu okumanya n’okwawula ekirungi n’ekibi.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Okutya Mukama kwe kukyawa ekibi; nkyawa amalala n’okwemanya, n’obuteeyisa bulungi n’enjogera ey’obubambaavu.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Okuteesa okulungi n’okusalawo okw’amagezi bye byange; ntegeera era ndi wa buyinza.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Ku bwange, Magezi, bakabaka bafuga, abafuzi ne bakola amateeka ag’obwenkanya.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Abalangira bafuga ku bwange, n’abakungu bonna abafuga ku nsi.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Njagala abo abanjagala, n’abo abanyiikira okunnoonya bandaba.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Obugagga n’ekitiibwa biri mu nze, obugagga obutakoma n’okukulaakulana.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Ekibala kyange kisinga zaabu ennongoose, n’ebinvaamu bisinga ffeeza ey’omuwendo omungi.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ntambulira mu kkubo ery’obutuukirivu, mu kkubo ery’obwenkanya,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 n’abo abanjagala mbagaggawaza era nzijuza amawanika gaabwe.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Mukama nze gwe yasooka okwoleka nga tannabaako kirala ky’akola.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Nateekebwawo dda nnyo, ku lubereberye ng’ensi tennabaawo.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Nateekebwawo ng’obuziba bw’ennyanja tebunnateekebwawo, nga n’emigga egireeta amazzi teginnabaawo,
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 ng’ensozi tezinnateekebwa mu bifo byazo, nga n’obusozi tebunnabaawo;
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 nga tannakola nsi newaakubadde amalundiro gaakwo, wadde enfuufu eyasooka ey’oku nsi.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Naliwo ng’ateekawo eggulu mu kifo kyalyo, ne bwe yakola enkulungo kungulu ku buziba,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 ate ne bwe yawanika ebire n’abinywereza waggulu mu bbanga, n’anywereza ddala ensulo z’amazzi,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 bwe yawa ennyanja ensalo zaazo we zikoma, amazzi galeme kusukka we yagalagira, ne bwe yali ng’alamba emisingi gy’ensi.
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Nnali naye ng’omukozi omukugu, nga nzijudde essanyu lye erya buli lunaku, nga nsanyukira mu maaso ge bulijjo,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 nga nsanyukira mu nsi ye yonna, era nga ne nesiima olw’abaana b’abantu.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Kale nno, batabani bange mumpulirize; balina omukisa abo abakwata amakubo gange!
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Muwulirizenga okuyigirizibwa, mubenga n’amagezi, so temugalekanga.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Alina omukisa omuntu ampuliriza, alindirira nga bw’akuuma ku nzigi zange buli lunaku.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Kubanga buli andaba afuna obulamu, era afuna okuganja eri Mukama.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Oyo atannoonya yeerumya yekka, era n’abo bonna abankyawa banoonya kufa.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
