Engero 8
1 Amagezi tegakoowoolera waggulu, n’okutegeera ne kuyimusa eddoboozi lyakwo?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 Ku ntikko y’ebifo ebigulumivu okumpi n’ekkubo, mu masaŋŋanzira, amagezi we gayimirira butengerera,
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 ku mabbali g’enzigi eziyingira mu kibuga, ku miryango, gakoowoolera waggulu nga gagamba nti,
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 Mmwe abantu, mmwe b’empita; nnyimusa eddoboozi lyange eri buli omu ali ku nsi.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Mmwe abatategeera mufune okutegeera; nammwe abasirusiru mufune amagezi.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Muwulirize kubanga nnina ebintu ebikulu eby’okubagamba, era mu kamwa kange muvaamu ebituufu.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 Akamwa kange koogera bituufu byereere; kubanga emimwa gyange gikyawa ebitali bya butuukirivu.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 Ebigambo by’emimwa gyange byonna bya bwenkanya tewali na kimu kikyamu oba kya bukuusa.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 Ebigambo byange byonna bitegeerekeka eri oyo ategeera, era tebirina kabi eri oyo alina amagezi.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Mu kifo kya ffeeza, londawo okuyigiriza kwange, era n’okumanya mu kifo kya zaabu ennongoose obulungi,
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 kubanga amagezi gasinga amayinja ag’omuwendo omungi, era n’ebyo byonna bye weegomba tebiyinza kugeraageranyizibwa nago.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 Nze Magezi, mbeera wamu n’okuteesa okulungi, era mu nze mulimu okumanya n’okwawula ekirungi n’ekibi.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 Okutya Mukama kwe kukyawa ekibi; nkyawa amalala n’okwemanya, n’obuteeyisa bulungi n’enjogera ey’obubambaavu.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Okuteesa okulungi n’okusalawo okw’amagezi bye byange; ntegeera era ndi wa buyinza.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Ku bwange, Magezi, bakabaka bafuga, abafuzi ne bakola amateeka ag’obwenkanya.
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 Abalangira bafuga ku bwange, n’abakungu bonna abafuga ku nsi.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 Njagala abo abanjagala, n’abo abanyiikira okunnoonya bandaba.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Obugagga n’ekitiibwa biri mu nze, obugagga obutakoma n’okukulaakulana.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 Ekibala kyange kisinga zaabu ennongoose, n’ebinvaamu bisinga ffeeza ey’omuwendo omungi.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 Ntambulira mu kkubo ery’obutuukirivu, mu kkubo ery’obwenkanya,
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 n’abo abanjagala mbagaggawaza era nzijuza amawanika gaabwe.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 Mukama nze gwe yasooka okwoleka nga tannabaako kirala ky’akola.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 Nateekebwawo dda nnyo, ku lubereberye ng’ensi tennabaawo.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Nateekebwawo ng’obuziba bw’ennyanja tebunnateekebwawo, nga n’emigga egireeta amazzi teginnabaawo,
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 ng’ensozi tezinnateekebwa mu bifo byazo, nga n’obusozi tebunnabaawo;
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 nga tannakola nsi newaakubadde amalundiro gaakwo, wadde enfuufu eyasooka ey’oku nsi.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 Naliwo ng’ateekawo eggulu mu kifo kyalyo, ne bwe yakola enkulungo kungulu ku buziba,
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 ate ne bwe yawanika ebire n’abinywereza waggulu mu bbanga, n’anywereza ddala ensulo z’amazzi,
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 bwe yawa ennyanja ensalo zaazo we zikoma, amazzi galeme kusukka we yagalagira, ne bwe yali ng’alamba emisingi gy’ensi.
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Nnali naye ng’omukozi omukugu, nga nzijudde essanyu lye erya buli lunaku, nga nsanyukira mu maaso ge bulijjo,
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 nga nsanyukira mu nsi ye yonna, era nga ne nesiima olw’abaana b’abantu.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Kale nno, batabani bange mumpulirize; balina omukisa abo abakwata amakubo gange!
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Muwulirizenga okuyigirizibwa, mubenga n’amagezi, so temugalekanga.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Alina omukisa omuntu ampuliriza, alindirira nga bw’akuuma ku nzigi zange buli lunaku.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 Kubanga buli andaba afuna obulamu, era afuna okuganja eri Mukama.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 Oyo atannoonya yeerumya yekka, era n’abo bonna abankyawa banoonya kufa.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
