Okukungubaga 5
1 Jjukira Ayi Mukama ekitutuuseeko. Tunula olabe ennaku yaffe.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Omugabo gwaffe guweereddwa bannamawanga, n’amaka gaffe gatwaliddwa abatali ba mu nnyumba.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Tufuuse bamulekwa abatalina bakitaabwe, ne bannyaffe bafuuse bannamwandu.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Tusasulira amazzi ge tunywa; n’enku tuteekwa okuzigula.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Abatucocca batugobaganya; tukooye ate nga tetulina wa kuwummulira.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Twakola endagaano ne Misiri n’Abasuuli okutufuniranga ku mmere.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Bajjajjaffe baayonoona, ne bafa, naye tubonerezebwa olw’ebikolwa byabwe ebitaali bya butuukirivu.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Abaddu be batufuga, tewali n’omu ayinza okutulokola mu mukono gwabwe.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Tuba kumpi n’okuttibwa nga tunoonya emmere, olw’ekitala ekiri mu ddungu.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Olususu lwaffe luddugadde ng’enziro olw’enjala ennyingi.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Abakyala ba Sayuuni, n’abawala embeerera ab’omu bibuga bya Yuda bakwatiddwa olw’amaanyi.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Abalangira bawanikibbwa baleebeetera ku mikono gyabwe n’abakadde tewali abassaamu kitiibwa.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Abavubuka bawalirizibwa okusa emmere ku jjinja ne ku lubengo, n’abalenzi batagala nga beetisse entuumu z’enku.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Abakadde tebakyatuula mu wankaaki w’ekibuga, n’abavubuka tebakyayimba.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Emitima gyaffe tegikyasanyuka, n’okuzina kwaffe kufuuse kukungubaga.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Engule egudde okuva ku mitwe gyaffe. Zitusanze kubanga twonoonye!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Emitima gyaffe kyegivudde gizirika, era n’amaaso gaffe kyegavudde gayimbaala.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Olw’okuba nga olusozi Sayuuni lulekeddwa nga lwereere, ebibe kyebivudde bitambulirako.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Ggwe, Ayi Mukama obeerera ennaku zonna; entebe yo ey’obwakabaka ya mirembe na mirembe.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Lwaki otwelabiririra ddala okumala ennaku ezo zonna? Tuddiremu, Ayi Mukama, tudde gy’oli.
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Tukomyewo gy’oli Ayi Mukama, otuzze buggya ng’edda;
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 wabula ng’otusuulidde ddala, era ng’otusunguwalidde nnyo nnyini obutayagala na kutuddiramu.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
