Okukungubaga 5
1 Jjukira Ayi Mukama ekitutuuseeko. Tunula olabe ennaku yaffe.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Omugabo gwaffe guweereddwa bannamawanga, n’amaka gaffe gatwaliddwa abatali ba mu nnyumba.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Tufuuse bamulekwa abatalina bakitaabwe, ne bannyaffe bafuuse bannamwandu.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Tusasulira amazzi ge tunywa; n’enku tuteekwa okuzigula.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Abatucocca batugobaganya; tukooye ate nga tetulina wa kuwummulira.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Twakola endagaano ne Misiri n’Abasuuli okutufuniranga ku mmere.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Bajjajjaffe baayonoona, ne bafa, naye tubonerezebwa olw’ebikolwa byabwe ebitaali bya butuukirivu.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Abaddu be batufuga, tewali n’omu ayinza okutulokola mu mukono gwabwe.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Tuba kumpi n’okuttibwa nga tunoonya emmere, olw’ekitala ekiri mu ddungu.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Olususu lwaffe luddugadde ng’enziro olw’enjala ennyingi.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Abakyala ba Sayuuni, n’abawala embeerera ab’omu bibuga bya Yuda bakwatiddwa olw’amaanyi.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Abalangira bawanikibbwa baleebeetera ku mikono gyabwe n’abakadde tewali abassaamu kitiibwa.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Abavubuka bawalirizibwa okusa emmere ku jjinja ne ku lubengo, n’abalenzi batagala nga beetisse entuumu z’enku.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Abakadde tebakyatuula mu wankaaki w’ekibuga, n’abavubuka tebakyayimba.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Emitima gyaffe tegikyasanyuka, n’okuzina kwaffe kufuuse kukungubaga.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Engule egudde okuva ku mitwe gyaffe. Zitusanze kubanga twonoonye!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Emitima gyaffe kyegivudde gizirika, era n’amaaso gaffe kyegavudde gayimbaala.
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Olw’okuba nga olusozi Sayuuni lulekeddwa nga lwereere, ebibe kyebivudde bitambulirako.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Ggwe, Ayi Mukama obeerera ennaku zonna; entebe yo ey’obwakabaka ya mirembe na mirembe.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Lwaki otwelabiririra ddala okumala ennaku ezo zonna? Tuddiremu, Ayi Mukama, tudde gy’oli.
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Tukomyewo gy’oli Ayi Mukama, otuzze buggya ng’edda;
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 wabula ng’otusuulidde ddala, era ng’otusunguwalidde nnyo nnyini obutayagala na kutuddiramu.
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
