Yobu 9
1 Yobu n’alyoka addamu nti,
Job svarade och sade:
2 “Ddala nkimanyi nga kino kituufu. Naye omuntu asobola atya okuba omutuukirivu eri Katonda?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Wadde ng’omuntu yandyagadde okuwakana naye, tayinza kumuddamu kibuuzo na kimu ku bibuuzo olukumi.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Amagezi ge ga nsusso, amaanyi ge mangi nnyo; ani eyali amuwakanyizza n’avaayo nga taliiko binuubule?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Asimbula ensozi ne zivaayo nga tezimanyiridde era n’azivuunika ng’asunguwadde.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Ensi aginyeenya n’eva mu kifo kyayo era n’akankanya empagi zaayo.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Ayogera eri enjuba ne teyaka, akugira n’alemesa ekitangaala ky’emmunyeenye okulabika.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Ye yekka abamba eggulu era n’atambulira ku mayengo g’ennyanja.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Ye mukozi wa Nabaliyo, entungalugoye ne Kakaaga, n’ebibinja eby’emunyeenye eby’obukiikaddyo.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Akola ebyewuunyo ebizibu okunnyonnyola, n’akola n’ebyamagero ebitabalika.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Bw’ayita we ndi sisobola kumulaba, bw’ampitako, sisobola kumutegeera.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Bw’aba alina ky’aggya ku muntu, ani ayinza okumuziyiza? Ani ayinza okumubuuza nti kiki ky’okola?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Katonda taziyiza busungu bwe; n’ebibinja bya Lakabu byakankanira wansi w’ebigere bye.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 Kaakano nnyinza ntya okuwakana naye? Nnyinza ntya okufuna ebigambo mpakane naye?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Wadde nga siriiko musango, sisobola kubaako kye muddamu, mba nnyinza kwegayirira bwegayirizi oyo Omulamuzi wange ankwatirwe ekisa.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Ne bwe na ndimukoowodde n’ampitaba, sirowooza nti yandimpadde ekiseera n’ampuliriza.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Yandimenyeemenye mu muyaga nannyongerako ebiwundu awatali nsonga.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Teyandindese kuddamu mukka naye yandimmaliddewo ddala nga mbonaabona.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Bwe kiba nga kigambo kya maanyi bwanyi, ye wa maanyi. Era bwe kiba kya kusala musango, ani alimuyita?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Ne bwe sandibaddeko musango, akamwa kange kandigunsalidde. Ne bwe bandinnangiridde nti siriiko kyakunenyezebwa, kandirangiridde nti gunsinze.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 “Wadde nga sirina kyakunenyezebwa, sikyefaako, obulamu bwange mbunyooma.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Byonna kye kimu, kyenva ŋŋamba nti, Azikiriza bonna abataliiko musango awamu n’abakozi b’ebibi.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Kawumpuli bw’aba asse mbagirawo, Mukama asekerera okubonaabona kw’abatalina musango.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Ensi yaweebwayo mu mukono gw’abakozi b’ebibi. Abikka ku maaso g’abagiramula. Bw’aba nga si Mukama, kale ani?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Kaakano ennaku zange zidduka okusinga omuddusi, zifuumuuka, tezirina kalungi ke ziraba.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Zifuumuuka ng’amaato ag’ebitoogo agadduka ennyo, ng’empungu eyanguyiriza okugenda eri omuyiggo.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Bwe ŋŋamba nti, Leka neerabire okusinda kwange, oba nti neerabire obunyiikaavu bwange, nsekemu,
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 ne neekokkola okubonaabona kwange, mmanyi nga Mukama tombale ng’ataliiko musango.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Omusango gunsinze, lwaki nteganira obwereere?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Ne bwe nandinaabye sabbuuni n’engalo zange ne nzitukuza,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 era wandinsudde mu kinnya, n’engoye zange zennyini ne zinneetamwa.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Kubanga Mukama si muntu nga nze bwe ndi nti muddemu, era nti tusisinkane tuwozaŋŋanye mu mbuga z’amateeka.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Tewali mutabaganya ayinza kututeekako mukono gwe ffembi,
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 eyandizigyeko omuggo gwa Katonda entiisa ye n’erekeraawo okunzijira.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Olwo nno nandyogedde nga simutya; naye nga bwe kiri kaakano, sisobola.”
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
