Yobu 6
1 Yobu n’ayanukula ng’agamba nti,
Då tog Job till orda och sade:
2 “Singa okweraliikirira kwange, n’okubonaabona kwange bipimibwa ne biteekebwa ku minzaani!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Weewaawo byandisinze omusenyu gw’ennyanja okuzitowa; ebigambo byange kyenvudde mbyanguyiriza.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Obusaale bwa Ayinzabyonna buli mu nze n’omwoyo gwange gunywedde obusagwa bwabwo: entiisa ya Katonda erwana nange.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Entulege ekaaba awali omuddo, oba ente ennume eŋŋooŋŋa awali emmere yaayo?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Emmere etaliimu nsa eriika omutali munnyo, oba amazzi g’eggi okubaamu akawoomerera?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Omutima gwange tegusikirizibwa kubikombako, biri ng’emmere etangasa.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 “Singa Katonda ampa kye nsaba, n’ampa kye nsuubira,
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 yandisiimye okumbetenta ne mmalibwawo omukono gwe.
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Kino kyandikkakkanyizza obulumi obutakoma kubanga sigaanye bigambo bya Mutukuvu.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Amaanyi ngaggya wa, ndyoke mbe n’essuubi? Era enkomerero yange, eruwa ndyoke ngumiikirize?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Amaanyi gange ga mayinja oba omubiri gwange gwa kikomo?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Mu mazima sirina maanyi n’obusobozi bwanzigwako.
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Oyo agaana ebyekisa okuva eri mukwano gwe tafaayo kutya Ayinzabyonna.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Baganda bange tebeesigika, bali ng’akagga akabooga ate ne kakalira,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 akaddugalirira buli lwe kakwata, ng’omuzira,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 ate ne kaggwaawo buli lwe wabaawo ebbugumu.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Ebibinja by’abatambuze we biviira ku mugendo ne biraga mu ddungu ne bizikirira.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Abatambuze b’e Teema banoonya, bo ab’e Seeba ne balindirira n’essuubi.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Baalina essuubi naye bwe baatuukayo ne banyolwa nnyo.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Kaakano bwe mundabye ne mutya ne mukakasizza ddala nga temuliiko kye muyinza kukola.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Nnali mbagambye nti, ‘Mumpe ekirabo,’ oba nti, ‘Mumpeereyo ekintu ku by’obugagga bwammwe,
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 okumponya nve mu mukono gw’omulabe, n’okumpeerayo ekintu mpone emitego gy’abakambwe’?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 “Njigiriza nange n’aba musirise; ndaga we nsobezza.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Ebigambo eby’amazima nga bya bulumi! Naye okuwakana kwammwe kukakasa ki?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Mugezaako okugolola ebigambo byange, ne mufuula ebigambo by’omuntu ali obubi okuba ng’empewo?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Mukubira ne bamulekwa akalulu ate ne mukubira ne mukwano gwammwe.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 “Naye kaakano mubeere ba kisa muntunuulire. Ndabika ng’omulimba?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Mufumiitirize, temusuula bwenkanya; Mukirowoozeeko, kubanga obujulirwa bwange buli ku kalebwerebwe.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Emimwa gyange girabika ng’egirimba? Emimwa gyange tegisobola kutegeera ttima?”
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
