Yobu 5
1 “Koowoola kaakano, waliwo anaakuyitaba? Era ani ku batukuvu gw’onoolaajaanira?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Obukyayi butta atalina magezi, n’obuggya butta omusirusiru.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Ndabye abasirusiru nga banywevu, naye mangu ddala ne nkolimira ekifo kye batuulamu.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Abaana baabwe tebalina bukuumi, babetenterwa mu luggya nga tewali abawolereza.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Omuyala alya amakungula gaabwe era atwala n’ag’omu maggwa era awankirawankira eby’obugagga byabwe.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Kubanga okulaba ennaku tekuva mu nsi, wadde obuzibu okuva mu ttaka,
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 wabula abantu bazaalibwa kulaba nnaku, ng’ensasi bwe zibuuka waggulu.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Naye nze, nzija kunoonya Katonda era mmulekere ensonga zange.
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Akola ebikulu, ebitanoonyezeka, ebyewuunyisa ebitabalika.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Atonnyesa enkuba ku nsi, n’aweereza amazzi mu byalo.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Ayimusa abo abanyigirizibwa n’abo abakaaba ne basitulibwa mu mirembe.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Aziyiza enkwe z’ababi, emikono gyabwe gireme okutuukiriza bye bateesa.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Agwikiririza abagezigezi mu bukujjukujju bwabwe, n’enkwe zaabwe n’aziziyiriza ddala.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Ekizikiza kibabuutikira emisana, ne bawammanta mu ttuntu ng’ekiro.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Naye aggya abali mu bwetaavu mu mukono gw’abo ab’amaanyi, n’abawonya ekitala kyabwe.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Abaavu ne balyoka baba n’essuubi, n’akamwa k’abatali benkanya ne kazibibwa.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 “Alina omukisa omuntu Katonda gw’abuulirira; noolwekyo tonyooma kukangavvula kw’oyo Ayinzabyonna.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Kubanga ye y’afumita ate era y’anyiga, y’alumya era y’awonya.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Alikuwonya mu buzibu bwa ngeri mukaaga. Weewaawo ne mu ngeri musanvu tootuukibwengako kulumizibwa.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Mu njala alikuwonya okufa, era anaakuwonyanga mu lutalo olw’ekitala.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Onookuumibwanga eri olulimi olukambwe, era tootyenga okuzikirira bwe kunaabanga kujja gy’oli.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Oliseka ng’okuzikirira n’enjala bizze, era tootyenga nsolo nkambwe ez’oku nsi.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Onoobanga n’enkolagana n’amayinja ag’omu nnimiro, era onoobanga n’emirembe awali ensolo enkambwe.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Olimanya nti, ensiisira yo eri mirembe; era eby’obugagga byo olibibala n’olaba nga tewali kibuzeeko.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Olimanya ng’ezzadde lyo liriba ddene, ne bazzukulu bo baliba bangi ng’omuddo ogw’oku nsi.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Olituusibwa ku ntaana yo nga wakaddiyira ddala, ng’eŋŋaano bwe tuukira mu kiseera kyayo.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 “Ekyo twakyekenneenya, kituufu. Kimanye nga kikwata ku ggwe.”
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
