Yobu 4
1 Awo Erifaazi Omutemani n’ayanukula ng’agamba nti,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Omuntu bw’anaayogera naawe onoonyiiga? Naye ani ayinza okusirika obusirisi?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Laba, wayigiriza bangi, emikono eminafu wagizzaamu amaanyi.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 Ebigambo byo byanyweza abaali bagwa, era ng’ozzaamu amaanyi amaviivi agaali gakankana.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Naye kaakano kikutuuseeko, oweddemu amaanyi; kikutte ku ggwe n’oggwaawo!
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Okutya Katonda wo si bwe bwesige bwo, n’obwesimbu bwo si ly’essuubi lyo?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 “Kaakano lowooza; ani ataliiko musango eyali azikiridde? Oba wa abatuukirivu gye baali bamaliddwawo?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Okusinziira ku kyendabye; abo abateekateeka okukola ebibi era ne basiga ebitali bya butuukirivu, bakungula bizibu.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 Bazikirizibwa omukka Katonda gw’assa, bamalibwawo obusungu bwe.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 Okuwuluguma kw’empologoma, n’eddoboozi ly’empologoma enkambwe, n’amannyo g’empologoma ento gamenyeka.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 Empologoma ey’amaanyi ezikirira olw’okubulwa omuyiggo, n’obwana bw’empologoma busaasaana.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 “Nategeezebwa ekigambo eky’ekyama, ne nkitegera okutu.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 Wakati mu birowoozo n’okwolesebwa kw’ekiro ng’otulo otungi tukutte omuntu,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 okutya n’okukankana byankwata ne bireetera amagumba gange okunyegenya.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 Omwoyo gw’ayita mu maaso gange, obwoya bw’oku mubiri gwange ne buyimirira.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Ne buyimirira butengerera, naye saasobola kwetegereza ndabika yaabwo, n’ekifaananyi kyali mu maaso gange, ne wabaawo akasiriikiriro, ne ndyoka mpulira eddoboozi nga ligamba nti,
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 ‘Omuntu afa ayinza okuba omutuukirivu okusinga Katonda? Omuntu ayinza okuba omulongoofu okusinga Omutonzi we?
"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Obanga abaddu be tabeesiga, nga bamalayika be abalanga ensobi
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 kale kiriba kitya, abo abasula mu z’ebbumba ezirina emisingi egiri mu nfuufu, ababetentebwa n’okusinga ekiwojjolo?
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Bamalibwawo wakati w’amakya n’akawungeezi, bazikirira emirembe n’emirembe awatali abafaako.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 Omuguwa gwa weema yaabwe gusimbulwa munda, ne bafa ng’abasirusiru.’”
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
