Yobu 32
1 Awo abasajja abo abasatu ne balekeraawo okwogera ne Yobu, kubanga yali yeeraba nga mutuukirivu.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Naye Eriku, mutabani wa Balakeri Omubuzi, ow’omu kika kya Laamu, n’anyiigira nnyo Yobu olw’okweraba ng’atalina musango, naye n’anenya Katonda.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Yanyiigira ne mikwano gye abasatu, kubanga baalemwa okulumiriza Yobu kyokka nga baali bamusingisizza omusango.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Eriku yali alinzeeko okwogera ne Yobu kubanga banne baali bakulu okumusinga.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Naye bwe yalaba ng’abasajja bano abasatu tebakyalina kirala kya kwogera, n’anyiiga.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Awo Eriku mutabani wa Balakeri Omubuzi n’addamu n’ayogera nti, “Nze ndi muto mu myaka, mmwe muli bakulu, kyenavudde ntya okubabuulira kye ndowooza.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Nalowoozezza nti, Emyaka gye gisaanye okwogera, n’emyaka emingi gye gisaanye okuyigiriza amagezi.
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 Kyokka omwoyo oguli mu muntu, nga gwe mukka gw’oyo Ayinzabyonna, gwe guwa omuntu okutegeera.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Abakadde si be bokka abalina amagezi, wadde abakulu bokka okuba nga be bategeera ekituufu.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 “Kyenva ŋŋamba nti, Mumpulirize, nange mbabuulire kye mmanyi.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Nassizzaayo omwoyo nga mwogera, nawulirizza ensonga ze mwawadde nga munoonya eby’okwogera.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Nabawulirizza bulungi. Kyokka tewali n’omu ku mmwe yalaze Yobu bw’ali omukyamu; tewali n’omu ku mmwe eyayanukudde ebigambo bye.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Mwegendereze temugamba nti, ‘Tusanze omuntu ow’amagezi; muleke Katonda amuwangule so si bantu.’
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 Kyokka Yobu ebigambo bye tabyolekezza nze, era sijja kumuddamu na bigambo byammwe.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 “Basobeddwa, tebalina kya kwogera, ebigambo bibaweddeko.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Kaakano nsirike busirisi, nga bayimiridde buyimirizi, nga tebalina kye boogera?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Nange nnina eky’okwogera, era nnaayogera kye mmanyi,
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 kubanga nzijjudde ebigambo, era omwoyo ogwange gumpaliriza okwogera.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Munda mu nze omutima guli nga wayini, asaanikiddwa mu ccupa, ng’amaliba amaggya agalindiridde okwabika.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Nteekwa okwogera, nsobole okufuna eddembe, nteekwa okwasamya akamwa kange mbeeko kye njogera.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Sijja kubaako gwe nkwatirwa nsonyi, era sijja na kuwaana muntu yenna.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Kubanga singa mpaaniriza, Omutonzi wange yandyanguye okunziggyawo.”
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
