Yobu 30
1 “Naye kaakano bansekerera; abantu abansinga obuto, bakitaabwe be nnandibadde nteeka wamu n’embwa ezikuuma endiga zange.
Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
2 Amaanyi g’emikono gyabwe gaali gangasa ki? Abantu abaali baweddemu amaanyi ag’obuvubuka bwabwe,
Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
3 abakoozimbye abaali mu bwetaavu era abayala, bameketa ettaka ekkalu mu nsi enjereere mu budde obw’ekiro.
De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
4 Banoga ebiragala ebiwoomerera ng’omunnyo mu bisaka, enkolokolo ez’omwoloola y’emmere yaabwe.
De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
5 Baagobebwa bave mu bantu bannaabwe, ne babaleekaanira gy’obeera nti, baali babbi.
Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
6 Baawalirizibwa okubeera mu migga egyakalira, mu njazi ne mu binnya wansi mu ttaka.
Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
7 Baakaabira mu bisaka ng’ensolo ne beekweka mu bikoola by’emiti.
Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8 Ezzadde ly’abasirusiru abatalina bwe bayitibwa, baagobebwa mu nsi.
De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9 Naye kaakano abaana baabwe bansekerera nga bannyimba; nfuuse ekyenyinyalwa gye bali,
Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10 abatanjagala abanneesalako, banguwa okunfujjira amalusu mu maaso.
De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11 Kaakano Katonda nga bw’atagguludde akasaale kange, ammazeemu amaanyi; beeyisizza nga bwe balaba mu maaso gange.
Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
12 Abantu bano bannumba ku mukono gwange ogwa ddyo; bategera ebigere byange emitego, ne baziba amakubo banzikirize.
På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
13 Banzingiza ne banzikiriza, nga tewali n’omu abayambye.
De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
14 Banzingiza ng’abayita mu kituli ekigazi, bayingira nga bayita mu muwaatwa.
De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
15 Nnumbiddwa ebitiisa eby’amaanyi; ekitiibwa kyange kifuumuuse ng’ekifuuyiddwa empewo, era n’obukuumi bwange ne bubulawo ng’ekire.”
Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
16 “Era kaakano obulamu bwange buseebengerera buggwaawo, ennaku ez’okubonaabona zinzijjidde.
Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
17 Ekiro kifumita amagumba gange era obulumi bwe nnina tebukoma.
Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
18 Mu maanyi ge amangi Katonda abeera ng’olugoye lwe nneebikka, n’ensibibwa ng’ekitogi ky’ekyambalo kyange.
Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
19 Ansuula mu bitosi, ne nfuuka ng’enfuufu n’evvu.
Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
20 “Nkukaabirira nti, Ayi Katonda, naye toddamu; nnyimirira, naye ontunuulira butunuulizi.
Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
21 Onkyukira n’obusungu; onnumba n’omukono gwo ogw’amaanyi.
Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
22 Onsitula mu bbanga n’ongobesa empewo, n’onziza eno n’eri mu muyaga.
Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
23 Mmanyi nga olintuusa mu kufa, mu kifo kye wateekerawo abalamu bonna.
Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
24 “Ddala tewali ayamba muntu anyigirizibwa ng’akaaba mu kunyigirizibwa kwe.
Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
25 Saakaabira abo abaali mu buzibu? Emmeeme yange teyalumirirwa abaavu?
Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
26 Naye bwe nanoonya obulungi, ekibi kye kyajja; bwe nanoonya ekitangaala, ekizikiza kye kyajja.
Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
27 Olubuto lwange lutokota, terusirika; ennaku ez’okubonaabona kwange zinjolekedde.
Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
28 Nzenna ŋŋenda nzirugala naye si lwa kwokebwa musana; nnyimirira mu lukuŋŋaana, ne nsaba obuyambi.
Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
29 Nfuuse muganda w’ebibe, munne w’ebiwuugulu.
Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
30 Olususu lwange luddugadde, era lususumbuka; n’omubiri gwange gwokerera.
Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
31 Ettendo lyange lifuuseemu kukaaba n’akalere kange ne kavaamu eddoboozi ery’ebiwoobe.”
Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
