Yobu 29
1 Yobu n’ayongera okwogera nti,
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “Nga nneegomba emyezi egyayita, ennaku Katonda mwe yali nga y’andabirira,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 ettaala ye bwe yayakiranga omutwe gwange, n’ekitangaala kye bwe kyanjakiranga nga ntambulira mu kizikiza.
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Mu biro we nabeerera ow’amaanyi, omukwano gwa Katonda omuyitirivu nga gukuuma amaka gange,
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 Ayinzabyonna bwe yali ng’akyali nange n’abaana bange nga bakyanneetoolodde,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 n’ekkubo lyange nga lisiigiddwa omuzigo n’olwazi nga lunfukirira omugga ogw’amafuta.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 “Bwe nalaganga ku mulyango gw’ekibuga ne ntuula ku ntebe mu kifo we baakubiranga enkiiko,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 abavubuka abato bandabanga ne badda ebbali, abakadde ne basituka ne bayimirira;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 abakungu ab’oku ntikko ne balekeraawo okwogera, ne bakwata ne ku mimwa;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 ab’ebitiibwa ne balekeraawo okwogera, ennimi zaabwe ne zeesibira waggulu mu kamwa.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Buli kutu okwampuliranga nga kwesiima, era n’abo abandabanga nga basiima
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 kubanga nawonyanga abaavu abaakaabiranga obuyambi, n’abatalina bakitaabwe abatalina abayamba.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Omusajja ng’afa, y’ansabira omukisa, ne ndeetera omutima gwa nnamwandu okuyimba.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Ne nnyambala obutuukirivu ng’engoye zange, obwenkanya bwe bwali omunagiro gwange era ekitambala kye neesiba ku mutwe.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Nnali maaso g’abamuzibe era ebigere by’abalema.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Nnali kitaawe w’abanaku, ne nneyama okuwolereza besimanyiiko.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Namenyanga amannyo g’abakozi b’ebibi, ne nziggya mu kamwa kaabwe, be baali bakutte.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 “Nalowooza nti, ‘Ndifiira mu nnyumba yange nga mpezezza ennaku zange nga nnyingi ng’omusenyu ogw’oku nnyanja.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Omulandira gwange gulituuka mu mazzi, era n’omusulo gulibeera ku ttabi lyange okukeesa obudde.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Ekitiibwa kyange tekirikaddiwa mu nze, n’omutego gwange ogw’akasaale gusigale nga tegukaddiye mu mukono gwange.’
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 “Abantu beesunganga okumpuliriza, nga balindirira mu kasirise amagezi gange.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Bwe namalanga okwogera, nga tewaba addayo kwogera, ebigambo byange byagwanga mpola mpola mu matu gaabwe.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Bannindiriranga ng’enkuba ne banywa ebigambo byange ng’enkuba eya ttoggo.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Bwe nabamwenyeranga nga tebakikkiriza; ekitangaala ky’oku maaso gange kyali kya muwendo gye bali.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Nabasalirangawo eky’okukola, ne ntuula nga kabaka n’amaggye ge; nnali ng’abo ababeesabeesa abakungubazi.”
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
