Yobu 21
1 Awo Yobu n’addamu n’ayogera nti,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Muwulirize n’obwegendereza ebigambo byange, era kino kibazzeemu amaanyi.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Mungumiikirizeeko nga njogera, oluvannyuma museke.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 “Okwemulugunya kwange nkw’olekezza muntu? Lwaki okugumiikiriza tekunzigwako?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Muntunuulire mwewuunye, mujja kukwata ne ku mumwa.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Bwe ndowooza ku kino, nfuna entiisa; omubiri gwange ne gukankana.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Lwaki abakozi b’ebibi bawangaala, ne bakaddiwa ne beeyongera n’amaanyi?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Balaba abaana baabwe bwe banywezebbwa, ezzadde lyabwe nga balaba.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Amaka gaabwe gaba n’emirembe nga temuli kutya; omuggo gwa Katonda tegubabeerako.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Ennume zaabwe teziremererwa, ente zaabwe enkazi zizaala awatali kusowola mwana gwazo.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Abaana baabwe bagendera wamu nga kisibo; obuto ne bubeera mu kuzina.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Bayimbira ku bitaasa n’ennanga, ne basanyukira eddoboozi ly’omulere.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Kyokka bagamba Katonda nti, ‘Tulekere emirembe gyaffe! Tetwegomba kumanya makubo go.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Ayinzabyonna ye ani tulyoke tumuweereze? Kiki kye tuganyulwa bwe tumusaba?’
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Naye obugagga bwabwe tebuli mu mikono gyabwe, noolwekyo amagezi g’abakozi b’ebibi ganneewunyisa.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 “Ettaala y’abakozi b’ebibi yo, ezikira emirundi emeka? Ennaku ebajjira emirundi emeka? Katonda abatuusaako obulumi, ng’abasunguwalidde.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Bali ng’ebisasiro ebitwaalibwa empewo; ng’ebisusunku embuyaga bye zitwala.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Katonda abonereza abaana olw’ekibi kya bakitaabwe. Asasule omuntu yennyini oyo alyoke ategeere!
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Leka amaaso ge ye yennyini galabe okuzikirira; leka anywe ku kiruyi kya Ayinzabyonna.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Kubanga aba afaayo ki ku maka g’aba alese, nga emyezi gye egyamutegekerwa giweddeko?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 “Eriyo ayinza okuyigiriza Katonda amagezi, kubanga asalira omusango n’abo abasinga okuba aba waggulu?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Omusajja omu afiira w’abeerera ow’amaanyi, nga munywevu ddala ali mu mirembe gye,
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 omubiri gwe nga guliisiddwa bulungi, amagumba ge nga gajjudde obusomyo.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Omusajja omulala n’afa ng’alina obulumi ku mutima, nga teyafuna kintu kyonna kirungi.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Ne beebaka kye kimu mu ttaka, envunyu ne zibabikka bombi.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 “Mmanyi bulungi ddala kye mulowooza, enkwe ze mwagala okunsalira.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Mugamba nti, ‘Kaakano eruwa ennyumba y’omusajja ow’amaanyi, eweema abasajja abakozi b’ebibi mwe baabeeranga?’
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Temwebuuzanga ku abo abatambula eŋŋendo? Temukkiriza bye babagamba,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 nti omusajja omukozi w’ebibi awona ku lunaku olw’emitawaana, era awona ku lunaku olw’ekiruyi?
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Ani avumirira ebikolwa bye maaso ku maaso, ani amusasula ebyo by’akoze?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Atwalibwa ku ntaana, era amalaalo ge gakuumibwa.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Ettaka eriri mu lusenyi limuwoomera, abantu bonna bamugoberera, n’abalala abatamanyiddwa muwendo ne bamukulembera.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 “Kaakano musobola mutya okuŋŋumya n’ebitaliimu? Tewali kisigaddeyo ku bye mwanzizeemu wabula obulimba!”
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
