< Yobu 17 >
1 Omutima gwange gwennyise, ennaku zange zisalibbwaako, entaana enninze.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Ddala abansekerera bannetoolodde; amaaso gange gabeekengera.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 “Ompe, Ayi Katonda akakalu k’onsaba. Ani omulala ayinza okunneeyimirira?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Ozibye emitima gyabwe obutategeera; noolwekyo toobakkirize kuwangula.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Omusajja avumirira mikwano gye olw’empeera alireetera amaaso g’abaana be okuziba.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 “Katonda anfudde ekisekererwa eri buli omu, anfudde buli omu gw’afujjira amalusu mu maaso.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Amaaso gange gayimbadde olw’okunakuwala; omubiri gwange gwonna kaakano guli nga kisiikirize.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Abantu ab’amazima beesisiwala olwa kino; atalina musango agolokokedde ku oyo atatya Katonda.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Naye era abatuukirivu banaakwatanga amakubo gaabwe, n’abo ab’emikono emirongoofu baneeyongeranga amaanyi.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 “Naye mukomeewo mwenna kaakano, mujje, naye siraba muntu mugezi mu mmwe!
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Ennaku zange ziyise entegeka zange zoonoonese, era bwe kityo n’okwegomba kw’omutima gwange.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Abantu bano ekiro bakifuula emisana; mu kizikiza mwennyini mwe bagambira nti, Ekitangaala kinaatera okujja.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Amagombe bwe gaba nga ge maka mwe nnina essuubi, bwe njala obuliri bwange mu kizikiza, (Sheol )
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol )
14 ne ŋŋamba amagombe nti, ‘Ggwe kitange,’ era n’eri envunyu nti, ‘Ggwe mmange,’ oba nti, ‘Ggwe mwannyinaze,’
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 kale essuubi lyange liba ludda wa? Ani ayinza okuliraba?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16 Nalyo lirigenda eri enzigi z’emagombe Oba tuligenda ffenna mu nfuufu?” (Sheol )
Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet. (Sheol )