< Yobo 4 >
1 Elifazi, moto ya Temani, azwaki maloba mpe alobaki:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 « Soki moto moko ameki koloba na yo ata liloba moko, boni, okotomboka mpo na yango te? Kasi nani akoki penza kokanga motema mpe kozanga maloba?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Kanisa nanu ndenge ozalaki koteya bato ebele, ndenge ozalaki kolendisa bato oyo balembaki!
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 Maloba na yo ezalaki kolendisa bato oyo bazalaki kotepatepa, mpe oyo mabolongo na bango ezalaki kolemba.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Kasi awa sik’oyo pasi ekomeli yo, olembi na yo! Awa pasi ebeti yo, okomi na yo koyoka somo!
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Boni, kondima na yo epai ya Nzambe esengeli te kozala likonzi na yo, mpe bosembo na yo esengeli te kosimba elikya na yo?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Kanisa nanu: Nani akotikala kokufa te mpo ete asalaka mabe te? Esika nini bato ya sembo bakotikala kokufa te?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Kolanda makambo oyo ngai nasili komona, bato oyo basalaka mabe, mpe ba-oyo balonaka minyoko, babukaka mpe kaka mabe lokola mbuma;
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 bakufaka na mopepe ya Nzambe mpe basilaka na mopepe ya kanda na Ye.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 Nkosi ekoki na yango koganga, mpe mwana ya nkosi ekoki kotia makelele ndenge elingi, kasi Nzambe abukaka minu ya nkosi.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 Nkosi ekufaka mpo na kozanga nyama ya kolia, mpe bana ya nkosi ya mwasi epanzanaka.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Liloba moko eyelaki ngai na nkuku, mpe matoyi na ngai eyokaki yango na se penza:
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 kati na bandoto ya butu, na tango bato bazwaka pongi makasi,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 kobanga mpe somo ekangaki ngai mpe eningisaki mikuwa na ngai nyonso;
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 molimo moko elekaki liboso ya elongi na ngai lokola mopepe, mpe suki ya moto na ngai etelemaki.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Molimo yango etelemaki wana, kasi nalongaki te kososola soki ezali nini; elilingi yango etelemaki liboso ya miso na ngai, mpe nayokaki mongongo moko koloba na se penza:
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 ‹ Boni, moto akoki solo koleka Nzambe na bosembo to akoki solo koleka Mokeli na ye na bule?
»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Soki Nzambe atielaka basali na Ye motema te, soki kutu amonaka mabunga epai ya ba-anjelu na Ye,
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 mpo na nini te epai ya bato oyo basalema na mabele, ba-oyo bazali kaka putulu mpe bakoki kofinafina bango lokola mitsopi?
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Kobanda na tongo kino na pokwa, bakataka-kataka bango na biteni; bakufaka mpo na libela, mpe moto ata moko te alandelaka likambo na bango;
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 basinga oyo esimbaka bandako na bango ya kapo epikolamaka na mbalakata, mpe bakufaka ndenge wana bazanga bwanya. ›
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»