Yobo 30
1 « Kasi sik’oyo, nakomi eloko ya kotiola epai ya bilenge oyo batata na bango bazangaki tina, mpe oyo nakokaki kutu te kopesa nzela ya kolia esika moko na mbwa na ngai, oyo ezalaki kobatela bibwele na ngai.
Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
2 Makasi ya maboko na bango ekokaki kutu kosunga ngai na nini? Pamba te basilaki makasi na nzoto,
Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
3 bazalaki bato bakawuka na nzala mpe na kozanga, bato oyo bazalaki kolia mabele ya esobe mpe ezanga matiti.
De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
4 Bazalaki kobuka matiti ya mungwa kati na banzete mpe kolia misisa ya banzete mike.
De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
5 Babenganaki bango kati na bato na bango, babelelaki bango lokola miyibi.
Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
6 Bazalaki kovanda na nzela ya mayi ekawuka, kati na mabulu ya mabele mpe ya mabanga;
Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
7 bazalaki kolela lokola banyama kati na banzete mike ya nzube, bazalaki kosangana na se ya banzete mikuse.
Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8 Bana oyo batata na bango bazanga mayele mpe bazanga kombo babenganaki bango libanda ya mboka.
De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9 Sik’oyo, bana na bango ya mibali bakomi koseka ngai na banzembo, nakomi lisapo kati na minoko na bango.
Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10 Bazali koyina ngai mpe bakimi mosika na ngai, bazali na somo te ya kobwakela ngai soyi na elongi.
De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11 Mpo ete Nzambe alembisi singa ya tolotolo na ngai mpe ayokisi ngai soni, bazali komipekisa na likambo moko te liboso na ngai.
Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
12 Na loboko na ngai ya mobali, lisanga ya bato mabe ezali kobundisa ngai, batie mitambo na makolo na ngai, batie mabaku na nzela na ngai mpo na kosala ngai mabe;
På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
13 bakangi nzela na ngai, balongi kobebisa ngai atako moto moko te asungaki bango.
De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
14 Bazali koya lokola na nzela ya lidusu ya monene, bazali kobunda-bunda kati na ndako ebukana.
De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
15 Somo elati ngai, lokumu na ngai ekeyi lokola mopepe, bomengo na ngai elimwe lokola lipata.
Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
16 Sik’oyo, bomoi na ngai ekeyi, mpe mikolo ya pasi ekangi ngai.
Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
17 Butu ezali kotobola mikuwa na ngai mpe pasi ezali kozangisa ngai pongi.
Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
18 Na nguya na yango, pasi ekomi lokola kingo ya nzambala na ngai.
Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
19 Nzambe abwaki ngai na potopoto, mpe nakomi lokola putulu ya mabele to ya moto.
Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
20 Oh Nzambe, nazali koganga epai na Yo, kasi ozali kopesa ngai eyano te; natelemi, kasi ozali kotala ngai kaka pamba.
Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
21 Obongwani monguna ya kanza mpo na ngai, ozali kobundisa ngai na nguya ya loboko na Yo.
Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
22 Omemi ngai liboso ya mopepe mpe otiki ete mopepe yango emema ngai, bongo epumbwisi ngai mosika.
Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
23 Nayebi ete ozali komema ngai na kufa, na esika oyo obongisa mpo na bato ya bomoi.
Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
24 Kasi boni, moto oyo azali kokufa akoki kotombola ata loboko te? Moto oyo azali na pasi, akoki te kosenga lisungi?
Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
25 Boni, nazalaki kolela te elongo na bato oyo bazalaki na pasi? Motema na ngai eyokelaki babola mawa te?
Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
26 Nazelaki esengo, kasi pasi nde ekomeli ngai; nazelaki pole, kasi molili nde ekomeli ngai.
Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
27 Motema na ngai ezali kobaluka kati na ngai, wuta mokolo pasi oyo ekomeli ngai.
Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
28 Nakomi mwindo, kasi moyi te nde eyindisi ngai; kati na lisanga, nakomi kaka kotelema mpe kobelela mpo na koluka lisungi.
Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
29 Nakoma ndeko ya mbwa ya zamba mpe moninga ya maligbanga.
Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
30 Poso na ngai ya nzoto eyindi mpe ekomi kokweya-kweya, mikuwa na ngai ekawuki na moyi.
Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
31 Lindanda na ngai etikali kaka mpo na matanga, mpe flite na ngai, mpo na kosunga mingongo ya baleli. »
Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
