Yobo 3
1 Sima na yango, Yobo afungolaki monoko na ye mpe alakelaki mokolo ya mbotama na ye mabe.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Yobo alobaki:
Utbrast, och sade:
3 « Tika ete mokolo ya mbotama na ngai, mpe butu oyo elobaki: ‹ Mwana mobali moko abotami, › ekufa!
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 Tika ete mokolo yango ebongwana molili! Tika ete, wuta na likolo, Nzambe akanisa yango lisusu te! Tika ete pole engengela yango lisusu te!
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 Tika ete molili mpe elilingi ya kufa ezingela yango! Tika ete lipata ezipa yango, mpe molili ebangisa pole na yango!
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 Tika ete molili makasi ekotela butu yango, ete batanga yango lisusu te kati na mikolo ya mibu to kati na mikolo ya basanza!
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 Tika ete butu yango etikala ekomba, ete koganga moko te ya esengo eyokana na butu yango!
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Tika ete bato oyo balakelaka mikolo mabe, bato oyo balamusaka bilima minene ya mayi, balakela yango mabe!
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 Tika ete minzoto ya tongo na yango ekoma molili, ezela na pamba tongo oyo ekotana mpe emona kongenga ya tongo te.
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 Pamba te ekangelaki ngai te bikuke ya libumu ya mama na ngai mpo na kobombela miso na ngai pasi ya boye!
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 Mpo na nini namikufelaki te kati na libumu ya mama na ngai? Mpo na nini nakataki motema te tango nabimaki na libumu ya mama na ngai?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 Mpo na nini mabolongo eyambaki ngai? Mpo na nini mama amelisaki ngai mabele?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Pamba te sik’oyo, nalingaki na ngai kolala na kimia, nalingaki na ngai kokufa mpe kopema
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 elongo na bakonzi mpe bapesi toli ya mokili, oyo bamitongelaki malita na bango kasi lelo ebeba,
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 elongo na bakambi oyo bazalaki na wolo mpe batondisa palata kati na bandako na bango.
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 Mpo na nini babombaki ngai te na se ya mabele lokola zemi oyo esopani to lokola mwana oyo atikala komona te pole ya mokolo?
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 Kuna, bato mabe batikaka konyokola bato, bato oyo balembi bazwaka bopemi,
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 bato ya boloko bazwaka kimia mpe bayokaka lisusu te mongongo ya mokengeli.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 Ezala mobola to mozwi, bango mibale bazalaka kuna, mpe mowumbu akangolamaka na maboko ya nkolo na ye.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 Mpo na nini pole epesamelaka bato ya pasi? Mpo na nini bomoi epesamelaka moto oyo azali na pasi na motema?
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 Bazelaka kufa, kasi eyaka te; nzokande balukaka yango koleka bozwi oyo ebombama,
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 balingaki kotonda na esengo mpe kosepela soki bamoni kunda!
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 Mpo na nini bomoi epesamela moto oyo nzela na ye ebombama, moto oyo Nzambe azingela lokola lopango?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 Pamba te kolela ekomi bilei na ngai, bileli na ngai ezali kosopana lokola mayi.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 Makambo oyo nazalaki kobanga, yango nde ezali kokomela ngai; oyo nazalaki koyokela somo, yango nde ezali kosalemela ngai.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 Nazangi kimia, motema na ngai ezali kokita te mpe nazangi bopemi; kasi minyoko na minyoko kaka nde nazali na yango. »
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
