Yobo 26
1 Yobo azongisaki:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 « Ah! Tala ndenge osungi moto oyo azangi makasi, ndenge osungi loboko oyo elembi!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Tala toli oyo opesi na moto azangi bwanya, mpe tala ebele na mayele oyo olakisi!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Ozwi maloba oyo wapi? Molimo oyo elobi na monoko na yo ezali ya nani?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Bakufi balengaka na se ya mayi mpe ya bikelamu oyo ezalaka kuna.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Atandaka likolo na esika oyo ezali na eloko moko te, atelemisaka mabele na likolo ya eloko moko te,
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 akangaka mayi kati na mapata, kasi mapata epasukaka te;
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 azipaka kiti ya bokonzi na Ye, atandaka mapata na likolo na yango;
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 akataka mondelo na likolo ya mayi, na suka ya pole mpe na molili.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Makonzi ya Lola ezali kolenga mpe ezali kokamwa na pamela na Ye.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Na nguya na Ye, apasoli ebale monene; mpe na mayele na Ye, abuki-buki Rakabe na biteni.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Na pema na Ye, Likolo ekomaka kitoko, loboko na Ye etobolaka nyoka oyo ekimaka.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Soki makambo wana ezali kaka ndambo moke ya misala na Ye mpe mongongo na Ye ya se oyo toyokaka, nani akoki kososola bakake ya nguya na Ye? »
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
