Yobo 19

1 Yobo azongisaki:

Job svarade, och sade:

2 « Kino tango nini bokotungisa ngai mpe kolembisa ngai na maloba na bino?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Tala, botioli ngai mbala zomi, mpe bozali kobundisa ngai na soni te.

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 Soki ezali penza ya solo ete nabungi nzela, mbeba na ngai etali kaka ngai moko.

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Soki mpe bolingi komimona likolo na ngai mpe kosalela pasi na ngai mpo na kotiola ngai,

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 wana boyeba ete Nzambe nde asali ngai mabe mpe azingeli ngai na monyama na Ye.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 Atako nagangi ete basali ngai mabe, nazali kozwa ata eyano moko te; ata soki nabeleli ete basunga ngai, moto oyo akokata likambo azali te.

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Akangi nzela na ngai mpo ete nakoka koleka te, atondisi nzela na ngai nyonso na molili,

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 alongoli ngai lokumu, mpe alongoli motole na moto na ngai,

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 asasi-sasi ngai na bangambo nyonso kino nakomi pene ya kokufa, apikoli elikya na ngai ndenge bapikolaka nzete;

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 kanda na Ye ezali kotumba ngai, mpe azali kotanga ngai na molongo ya banguna na Ye;

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 mampinga na Ye ezali kopusana na makasi penza, ezingeli ngai mpe ndako na ngai mpo na kosala ngai mabe.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 Akaboli ngai na bandeko na ngai, bongo bato oyo bayebi ngai bapesi ngai mokongo,

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 balingami na ngai balimwe, mpe baninga na ngai babosani ngai;

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 bato oyo nayambaki na ndako na ngai mpe basali na ngai ya basi, bango nyonso bakomi kotala ngai lokola mopaya, bakomi komona ngai lokola moto oyo batikala koyeba te.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Nazali kobenga mosali na ngai, kasi azali ata koyanola ngai te, atako monoko na ngai moko nde ezali kobondela ye.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Solo ya monoko na ngai ekomi kokimisa ata mwasi na ngai, bongo bandeko na ngai moko penza bayini ngai.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 Ata bilenge mibali ya mike bakomi koseka ngai; soki kaka nabimi, bakomi kosambwisa ngai.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Balingami na ngai nyonso ya motema bayini ngai, bato oyo nazalaki kolinga babalukeli ngai;

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 nakomi eloko pamba, natikali kaka poso ya nzoto mpe mikuwa, nazali kobika kaka na misuni ya minu na ngai.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 Balingami na ngai, boyokela ngai mawa, nabondeli bino penza, boyokela ngai mawa, pamba te loboko ya Nzambe ebeti ngai.

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 Mpo na nini bozali kolandela ngai boye, ndenge kaka Nzambe azali kolandela ngai? Botondi mosuni na ngai te?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 Ah, soki ata maloba na ngai ekomamaki, soki ekomamaki na buku!

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 Elingaki kokomama na ekomeli ya ebende, ya ebende oyo ya songe penza, mpo na kotobola makomi yango na mabanga mpo ete etikala wana mpo na libela.

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Ngai, nayebi na ngai malamu ete Mosikoli na ngai azali na bomoi, mpe, awa na mokili, akotelema ya suka mpo na kokata likambo na ngai.

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Sima na kobebisama ya poso ya nzoto na ngai, ngai, na nzoto na ngai, nakomona Nzambe.

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 Solo, nakomona Ye, miso na ngai moko ekomona Ye, ngai moko penza, moto mosusu te.

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 Bino oyo bozali koloba: ‹ Tokolanda ye ndenge nini? › Mpe bino bato oyo bomoni mabe kati na ngai,

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 bolenga bino moko liboso ya mopanga, pamba te mopanga ezali esalelo ya kanda mpo na masumu, mpe bokoyeba ete kosambisama ezali. »

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.