Augstā Dziesma 1
1 Salamana augstā dziesma.
Sångernas sång av Salomo.
2 Lai viņš mani skūpsta ar savas mutes skūpstīšanu; jo tava mīlestība ir jo mīlīgāka nekā vīns.
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Tavai eļļai ir salda smarža; tavs vārds ir izlieta eļļa, tāpēc jaunavas tevi mīl.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Velc mani, tad mēs tev tecēsim pakaļ; ķēniņš mani ved savos kambaros; mēs līksmosimies un priecāsimies par tevi; mēs pieminēsim tavu mīlestību vairāk nekā vīnu; patiesīgi tevi mīl.
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 Es esmu melna, bet mīlīga, jūs Jeruzālemes meitas, tā kā Ķedara teltis, kā Salamana gardīnes(aizkari).
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Neuzlūkojiet mani, ka esmu pamelna, jo saulē esmu nodegusi; manas mātes bērni pret mani apskaitušies, tie mani likuši par vīna dārzu sargātāju; savu pašu vīna dārzu neesmu apsargājusi.
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Saki man, tu, ko mana dvēsele mīl, kur tu gani, kur tu gulies pusdienā? Jo kāpēc man būs aloties pie tavu biedru ganāmiem pulkiem?
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 Ja tu to nezini, tu visu skaistākā starp sievām, tad ej jel pa avju pēdām un gani savus kazlēnus pie ganu teltīm.
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 Es tevi līdzināju, mana draudzene, ar tiem zirgiem pie Faraona ratiem.
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Tavi vaigi ir mīlīgi sprādzēs, tavs kakls pērļu rotā.
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 Mēs tev taisīsim zelta sprādzes ar sudraba podziņām.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 Kamēr ķēniņš pie galda, mana nardes puķīte dod savu smaržu.
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 Mans draugs man ir mirru pušķis, pie manām krūtīm piesprausts.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 Mans draugs man ir vīna ķekars Enģedi vīna dārzos.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 Redzi, tu esi skaista, mana draudzene, redzi, tu esi skaista, tavas acis ir kā baložu acis.
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 Redzi, tu esi skaists, mans draugs, un mīlīgs, un mūsu dusas vieta zaļo.
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 Mūsu namu baļķi ir ciedri, mūsu sijas ir cipreses.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
