Pāvilavēstulē Romiešiem 6
1 Ko nu lai sakām? Vai mums grēkā būs palikt, lai žēlastība vairojās?
Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2 Nemaz ne! Kā mēs, kas grēkam esam miruši, iekš tā vēl gribētu dzīvot?
Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3 Jeb vai jūs nezināt, ka, cik no mums ir kristīti uz Kristu Jēzu, tie uz Viņa nāvi ir kristīti?
Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4 Tad nu mēs līdz ar Viņu caur kristību esam aprakti nāvē, lai, kā Kristus ir uzmodināts no miroņiem caur Tā Tēva godību, tāpat arī mēs staigājam atjaunotā dzīvībā.
Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5 Jo ja mēs esam dēstīti līdzīgā nāvē ar Viņu, tad arī augšāmcelšanā Viņam būsim līdzīgi,
Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6 To zinādami, ka mūsu vecais cilvēks līdz ir krustā sists, lai grēcīgā miesa iznīkst, ka mēs grēkam vairs nekalpojam.
Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7 Jo, kas nomiris, tas ir taisnots no grēka.
Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8 Bet ja mēs ar Kristu esam miruši, tad ticam, ka ar Viņu arī dzīvosim,
Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9 Zinādami, ka Kristus no miroņiem uzmodināts vairs nemirst; nāve pār Viņu vairs nevalda.
Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10 Jo ko Viņš miris, to Viņš grēkam nomiris vienreiz; bet ko Viņš dzīvo, to Viņš dzīvo Dievam.
Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11 Tāpat turaties arī jūs, ka grēkam esat nomiruši, bet dzīvojiet Dievam iekš Kristus Jēzus, mūsu Kunga.
Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12 Tad nu lai grēks nevalda jūsu mirstamā miesā, paklausīt viņas kārībām;
Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13 Nedz padodiet savus locekļus grēkam par netaisnības ieročiem; bet padodiet sevi pašus Dievam, tā kā no miroņiem dzīvus, un savus locekļus Dievam par taisnības ieročiem.
Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14 Jo grēks pār jums nevaldīs; jo jūs neesat apakš bauslības, bet apakš žēlastības.
Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15 Ko nu? Vai mums būs grēkot, tāpēc ka neesam apakš bauslības, bet apakš žēlastības? Ne mūžam!
Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16 Vai nezināt, ka jūs tam esat kalpi, kam padodaties par kalpiem uz paklausību, paklausīdami, vai grēkam uz nāvi, vai paklausībai uz taisnību?
Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17 Bet gods Dievam, ka jūs, kas bijuši grēka kalpi, no sirds dziļuma esat palikuši paklausīgi tai mācības priekšzīmei, uz ko esat nodoti,
Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18 Un atsvabināti no grēka esat palikuši par kalpiem taisnībai.
Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19 Es runāju cilvēcīgi jūsu miesas vājības dēļ; jo tā kā jūs savus locekļus bijāt padevuši kalpot nešķīstībai un netaisnībai uz netaisniem darbiem, tāpat padodiet tagad savus locekļus, kalpot taisnībai uz svētiem darbiem.
Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20 Jo kad jūs bijāt grēka kalpi, tad jūs bijāt svabadi no taisnības.
Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21 Kāds auglis tad jums to brīdi bija? Tāds, par ko jūs tagad kaunaties; jo viņa gals ir nāve.
Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22 Bet tagad, kad jūs no grēka esat atsvabināti un Dievam kalpojat, tad jums ir savs auglis, ka paliekat svēti; bet tas gals ir mūžīga dzīvošana. (aiōnios g166)
Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
