Psalmi 89
1 Etana, Ezraka dēla, pamācība. Es dziedāšu no Tā Kunga žēlastības mūžīgi un darīšu zināmu Viņa patiesību ar savu muti līdz radu radiem.
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
2 Jo es saku: “Mūžīga žēlastība uzcelta debesīs; tur Tu piestiprini Savu patiesību.”
Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
3 “Es esmu derību derējis ar Savu izredzēto, Es Dāvidam, Savam kalpam, esmu zvērējis.
"Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4 Es apstiprināšu tavu dzimumu mūžīgi un uztaisīšu tavu goda krēslu līdz bērnu bērniem.” (Sela)
'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
5 Par to debesis slavē, ak Kungs, Tavus brīnumus, ir Tavu patiesību tai svētā draudzē.
Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
6 Jo kas ir debesīs Tam Kungam līdzīgs? Kas ir kā Tas Kungs starp Dieva bērniem?
Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
7 Tas stiprais Dievs ir ļoti bijājams to svēto draudzē un bīstams pār visiem, kas ir ap Viņu.
Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
8 Kungs, Dievs Cebaot, kas ir tāds kā Tu, tāds varens, ak Kungs! Un Tava patiesība ir ap Tevi.
HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
9 Tu valdi pār grezno jūru; kad viņas viļņi ceļas, tad Tu tos klusini.
Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
10 Tu satrieci Rahabu kā nokautu, Tu izkaisi Savus ienaidniekus ar Savu vareno elkoni.
Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
11 Tev pieder debesis, arī zeme Tev pieder; zemes virsu un viņas pilnumu Tu esi radījis.
Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
12 Ziemeli un dienasvidu tu esi radījis; Tābors un Hermons gavilē par Tavu vārdu.
Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
13 Tev ir spēcīgs elkonis, stipra ir Tava roka un augsta Tava labā roka.
Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14 Taisnība un tiesa ir Tava valdības krēsla pamati, žēlastība un patiesība iet Tavā priekšā.
Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
15 Svētīgi tie ļaudis, kas māk gavilēt; ak Kungs, tie staigā Tava vaiga gaišumā.
Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
16 Par Tavu vārdu tie priecājās vienmēr un caur Tavu taisnību tie ir paaugstināti.
I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
17 Jo Tu esi viņu stipruma rota, un caur Tavu labprātību Tu mūsu ragu paaugstini.
Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18 Jo mūsu priekšturamās bruņas ir no Tā Kunga, un no Israēla Svētā ir mūsu ķēniņš.
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
19 Citkārt Tu runāji caur parādīšanu Savam svētam un sacīji: Es esmu vienam varenam palīgu sniedzis, Es esmu paaugstinājis vienu izredzētu no tiem ļaudīm.
På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20 Es Dāvidu, Savu kalpu, esmu atradis, ar Savu svēto eļļu Es to esmu svaidījis.
Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
21 Mana roka būs līdz ar to vienmēr, un Mans elkonis viņu spēcinās;
Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
22 Ienaidnieks viņu nevajās un ļaundaris viņu nespaidīs.
Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
23 Bet Es satriekšu viņa pretiniekus viņa priekšā un sadauzīšu viņa ienaidniekus.
nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
24 Un Mana uzticība un žēlastība būs ar viņu, un viņa rags caur Manu vārdu taps paaugstināts.
Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
25 Un Es viņa roku likšu līdz jūrai, un viņa labo roku līdz tām lielupēm.
Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
26 Viņš Mani piesauks: Tu esi mans Tēvs, mans Dievs un manas pestīšanas patvērums.
Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
27 Un Es viņu iecelšu par to pirmdzimušo, par to visaugsto starp tiem ķēniņiem virs zemes.
Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
28 Savu žēlastību Es viņam turēšu mūžīgi, un Mana derība ar viņu paliks pastāvīga.
Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
29 Es viņam došu dzimumu mūžīgi un darīšu viņa goda krēslu kā debesu dienas.
Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
30 Bet kad viņa bērni Manu bauslību atstās un Manās tiesās nestaigās;
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
31 Kad tie Manus likumus sagānīs un Manus baušļus neturēs;
om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
32 Tad Es viņu pārkāpumus piemeklēšu ar rīksti un viņu noziegumus ar sitieniem.
då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
33 Bet Savu žēlastību Es no viņa neatraušu un Savu patiesību Es neaizliegšu.
men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
34 Es Savu derību nesagānīšu un, ko Manas lūpas runājušas, to Es nepārgrozīšu.
Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
35 Vienu lietu pie Savas svētības Es esmu zvērējis: tiešām, Es Dāvidam nemelošu.
En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
36 Viņa dzimums būs mūžīgi, un viņa goda krēsls manā priekšā kā saule.
Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
37 Viņš būs mūžīgi stiprs kā mēnesis un būs pastāvīgs, kā tas liecinieks padebešos. (Sela)
såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
38 Bet nu Tu viņu esi atstūmis un atmetis, Tu esi apskaities pret Savu svaidīto.
Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
39 Tu Sava kalpa derību esi iznīcinājis, viņa kroni Tu esi nometis zemē.
Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
40 Tu esi salauzis visus viņa mūrus, viņa stiprās pilis Tu esi licis drupās.
Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
41 Visi, kas iet garām, viņu aplaupa; viņš saviem kaimiņiem ir palicis par apsmieklu.
Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
42 Tu paaugstināji viņa spaidītāju labo roku, Tu iepriecināji visus viņa ienaidniekus.
Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
43 Arī viņa zobena asmeni Tu esi atņēmis un neesi licis viņam pastāvēt karā.
Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
44 Tu viņa glītumam licis mitēties un nogāzis zemē viņa goda krēslu.
Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45 Tu esi paīsinājis viņa jaunības dienas, Tu viņu apsedzis ar kaunu. (Sela)
Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
46 Cik ilgi, ak Kungs, Tu gribi pilnīgi apslēpties, un cik ilgi Tava bardzība degs kā uguns?
Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
47 Piemini, kāds ir mans mūžs, cik nīcīgus Tu visus cilvēku bērnus esi radījis?
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
48 Kurš cilvēks dzīvo, kas nāvi neredzēs? Kas savu dvēseli izglābs no kapa varas? (Sela) (Sheol h7585)
Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
49 Kungs, kur ir Tava senējā žēlastība, ko Tu Savā uzticībā Dāvidam esi zvērējis?
Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
50 Piemini, ak Kungs, Savu kalpu kaunu, ko es savā sirdī nesu, no visām pasaules tautām,
Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
51 Ka Tavi ienaidnieki nievā, ak Kungs, ka tie nievā Tava svaidītā pēdas.
tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
52 Slavēts lai ir Tas Kungs mūžīgi! Āmen, Āmen.
Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
