< Psalmi 83 >
1 Asafa dziesma. Ak Dievs, neciet klusu, neesi kā mēms un nekavējies, ak stiprais Dievs!
En sång, en psalm av Asaf.
2 Jo redzi, Tavi ienaidnieki trako un Tavi nīdētāji paceļ galvu.
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Tie ņēmās viltīgus padomus pret Taviem ļaudīm un sarunājās pret tiem, ko Tu glabā.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Tie saka tā: nāciet, izdeldēsim tos, ka tie vairs nav tauta, un ka Israēla vārds vairs netop pieminēts.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 Jo no sirds tie kopā ir sarunājušies un derību pret Tevi derējuši,
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 Edoma un Ismaēliešu teltis, Moabs un Hagarieši,
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Ģebals, Amons un Amaleks, Fīlisti ar Tirus iedzīvotājiem.
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Arī Asurs stāv viņiem klāt un ir Lata bērniem par elkoni. (Sela)
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Dari tiem kā Midijanam, kā Siseram, kā Jabinam pie Kisones upes.
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 Tie ir samaitāti Endorā un palikuši zemei par mēsliem.
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Dari tos un viņu lielos kungus tā kā Orebu un Zebu, un visus viņu virsniekus kā Zebahu un Calmunu,
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Kas sacīja: ņemsim to jauko Dieva zemi sev par mantu.
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 Mans Dievs, dari tos par viesuli, par pelavām vēja priekšā.
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Tā kā uguns mežu sadedzina, un kā liesma kalnus iededzina;
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 Tāpat dzenies tiem pakaļ ar Savu vētru un iztrūcini tos ar Savām aukām.
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Pildi viņu vaigus ar kaunu, ka tie, Kungs, meklē Tavu Vārdu.
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Lai tie top kaunā un iztrūcinājās mūžīgi mūžam un kļūst apkaunoti un iet bojā.
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Lai tie atzīst, ka Tu vien ar Savu Vārdu esi Tas Kungs, tas Visuaugstākais pār visu pasauli.
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.