Psalmi 81
1 Asafa dziesma, dziedātāju vadonim uz Ģittit. Dziediet priecīgi Dievam, mūsu stiprumam, gavilējiet Jēkaba Dievam.
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Uzdziedat dziesmas un dodiet šurp bungas, mīlīgas kokles ar stabulēm.
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Pūtiet trumetes jaunā mēnesī, pilnā mēnesī, mūsu svētku laikā.
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 Jo tas ir likums iekš Israēla, tiesa no Jēkaba Dieva.
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 To Viņš licis par liecību iekš Jāzepa, kad izgāja pār Ēģiptes zemi, kad es dzirdēju valodu, ko nesapratu.
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 “Viņa kamiešiem Es esmu atņēmis nastu, un viņa rokas atsvabinājis no nestavas.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 Kad tu Mani piesauci bēdās, tad Es tevi izglābu; Es tevi paklausīju, paslēpies pērkona padebešos, Es tevi pārmanīju pie bāršanās ūdens.
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Klausāties, Mani ļaudis, Es jums došu liecību; Israēl, kaut tu Mani klausītu!
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 Lai tavā starpā nav cita Dieva, un tev nebūs pielūgt svešu Dievu.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 Es esmu Tas Kungs, tavs Dievs, kas tevi izvedis no Ēģiptes zemes; atplet savu muti, lai Es to pildu.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 Bet Mani ļaudis neklausa Manu balsi un Israēlim Manis negribās.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 Tad Es tos arī esmu pametis viņu cietam sirds prātam, ka tie staigā pēc saviem padomiem.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 Kaut Mani ļaudis Man klausītu, un Israēls staigātu uz Maniem ceļiem!
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 Es pazemotu viņu ienaidniekus drīz un grieztu Savu roku pret viņu spaidītājiem.
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 Kas To Kungu ienīst, tiem bija Viņam padoties, tad tie mūžīgi pastāvētu.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 Un Viņš tos barotu ar briedušiem kviešiem, un ar medu no akmens kalna Es tevi pieēdinātu.”
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
