Psalmi 80

1 Asafa dziesma dziedātāju vadonim, pēc: „Lilijas ir liecība“. Israēla gans, klausies, Tu, kas Jāzepu vadi kā avis; Tu, kas sēdi pār ķerubiem, parādies ar spožumu!

För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Uzmodini savu varu priekš Efraīma, Benjamina un Manasus, un nāc mūs pestīt.

Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Ak Dievs, atgriez mūs un liec Savam vaigam spīdēt, tad tapsim pestīti.

Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Kungs, Dievs Cebaot, cik ilgi Tava dusmība kūpēs pie Tavu ļaužu lūgšanas?

Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 Tu tos ēdini ar asaru maizi un tos dzirdini ar lielu mēru asaru.

HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Tu mūs esi licis par ķildu mūsu kaimiņiem, un mūsu ienaidnieki mūs apmēda.

Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Dievs Cebaot, atgriezi mūs un liec Savam vaigam spīdēt, tad tapsim pestīti.

Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Vienu vīna koku Tu esi atvedis no Ēģiptes, pagānus Tu esi izdzinis un to dēstījis.

Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Vietu priekš viņa Tu esi sataisījis un viņam licis iesakņoties, ka viņš zemi piepildījis.

Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Kalni ar viņa ēnu ir apklāti un Dieva ciedru koki ar viņa zariem.

Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Viņš izplēta savus zarus līdz pat jūrai un savus jaunos zariņus līdz tai lielai upei.

Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 Kāpēc tad Tu viņa sētu esi salauzījis, ka visi, kas iet garām, viņu plosa?

det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Mežacūka viņu izrakusi, un lauka zvēri viņu noēduši.

Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Dievs Cebaot, atgriezies jel, skaties no debesīm un redzi un uzlūko šo vīna koku,

Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 To stādu, ko Tava labā roka dēstījusi, un To Dēlu, ko Tu Sev esi izredzējis!

Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Viņš ar uguni ir sadedzināts un izcirsts; no Tava vaiga rāšanas tie iet bojā.

Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Tava roka lai ir pār to vīru pie Tavas labās rokas, pār To Cilvēka Dēlu, ko Tu Sev esi izredzējis.

Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Tad mēs neatkāpsimies no Tevis; uzturi mūs dzīvus, tad mēs Tavu vārdu piesauksim.

Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Ak Kungs, Dievs Cebaot, atgriez mūs, liec Savam vaigam spīdēt, tad tapsim pestīti.

Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.