Psalmi 77

1 Azava dziesma, dziedātāju vadonim Jedutunam. Es saucu ar savu balsi uz Dievu un brēcu, es saucu uz Dievu, un Viņš klausās uz mani.

En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

2 Bēdu laikā es meklēju To Kungu, mana roka izstiepjas naktī un nenogurst, mana dvēsele negribās būt iepriecināma.

Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

3 Kad es Dievu pieminu, tad es nopūšos; kad es apdomāju, tad mana sirds bēdājās. (Sela)

När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

4 Tu turi nomodā manas acis es esmu tā izmisis, ka nespēju runāt.

Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

5 Es pieminu vecos laikus, senos gadus,

Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

6 Es atminu savu dziesmu naktī, mana sirds ir domu pilna, mans gars meklē gaismu.

Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

7 Vai tad Tas Kungs atstums mūžīgi un vairs nebūs žēlīgs?

Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

8 Vai tad Viņa žēlastība mitēsies mūžam? Vai tā solīšana pagalam uz bērnu bērniem?

Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

9 Vai tad Dievs ir aizmirsis žēlot? Vai Viņš aizslēdzis dusmībā Savu sirds žēlastību? (Sela)

Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

10 Tad es saku: tās ir manas bēdas; tā Visuaugstākā labā roka to var nogriezt.

Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

11 Es pieminu Tā Kunga darbus, es tiešām pieminu Tavus brīnumus no veciem laikiem.

Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

12 Es pārdomāju visus Tavus darbus un pieminu, ko Tu dari.

Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

13 Ak Dievs, Tavs ceļš ir svēts; kur ir tāds liels Dievs, kā Tu, Dievs?

Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

14 Tu esi tas stiprais Dievs, kas brīnumus dara; Savu spēku Tu esi darījis zināmu tautu starpā.

Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

15 Savus ļaudis Tu esi atpestījis ar stipru elkoni, Jēkaba un Jāzepa bērnus. (Sela)

Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

16 Ūdeņi Tevi redzēja, ak Dievs! ūdeņi Tevi redzēja un drebēja, pat dziļumi trīcēja.

Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

17 Biezie padebeši izgāza ūdeņus, augstie padebeši izlaida pērkonus, un Tavas bultas šaudījās.

De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

18 Tavi pērkoni rūca viesulī, zibeņi apspulgoja zemi, zeme trīcēja un drebēja.

Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

19 Tavs ceļš bija jūrā un Tavs gājums dziļos ūdeņos, un Tavas pēdas nebija manāmas.

Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

20 Tu vadīji Savus ļaudis kā avju pulku caur Mozu un Āronu.

Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.