Psalmi 66

1 Dziesma dziedātāju vadonim. Gavilējiet Dievam, visa zeme!

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 Dziediet Viņa vārda godībai, teiciet Viņa godu.

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Sakait uz Dievu: kāds bijājams Tu esi Savos darbos! Tavi ienaidnieki Tev padosies Tavas lielās varas pēc.

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Lai visa zeme Tevi pielūdz un Tev dzied, lai dzied Tavam Vārdam! (Sela)

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Nāciet un raugāt Dieva darbus. Viņš ir bijājams Savos darbos pie cilvēku bērniem.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Viņš pārvērta jūru par sausumu, kājām varēja iet caur upi; par to mēs iekš Viņa priecājamies.

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Viņš valda mūžīgi ar Savu spēku, Viņa acis raugās uz tautām, Viņš atkāpējiem neļauj paaugstināties. (Sela)

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 Teiciet mūsu Dievu, jūs tautas, liekat dzirdēt Viņa teikšanas slavu.

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 Viņš uztur dzīvas mūsu dvēseles un neliek slīdēt mūsu kājām.

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Jo Tu, Dievs, mūs esi pārbaudījis; Tu mūs esi kausējis, kā sudrabu kausē.

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 Tu mums esi licis iekrist valgos, uz mūsu muguru Tu esi licis grūtu nastu.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 Tu cilvēkiem esi licis celties pār mūsu galvu; mēs bijām nākuši ugunī un ūdenī, bet Tu mūs esi izvedis pie atspirgšanas.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Es iešu Tavā namā ar dedzināmiem upuriem, es Tev maksāšu savu apsolījumu,

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 Uz ko manas lūpas ir atdarījušās, un ko mana mute runājusi, kad man bija bail.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Es tev upurēšu taukus dedzināmos upurus ar kvēpināšanu no auniem; es Tev upurēšu vēršus ar āžiem. (Sela)

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Nāciet, klausāties visi, kas Dievu bīstaties: es jums izteikšu, ko Viņš darījis pie manas dvēseles.

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Viņu es piesaucu ar savu muti, un Viņš tapa slavēts no manas mēles.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Ja es netaisnību atrastu savā sirdī, tad Tas Kungs mani nebūtu klausījis.

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Bet tiešām, Dievs ir klausījis, manas lūgšanas balsi Viņš ņēmis vērā.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Slavēts Dievs, kas nav atmetis manu lūgšanu, nedz novērsis Savu žēlastību no manis.

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!