< Psalmi 66 >
1 Dziesma dziedātāju vadonim. Gavilējiet Dievam, visa zeme!
En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
2 Dziediet Viņa vārda godībai, teiciet Viņa godu.
Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
3 Sakait uz Dievu: kāds bijājams Tu esi Savos darbos! Tavi ienaidnieki Tev padosies Tavas lielās varas pēc.
Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
4 Lai visa zeme Tevi pielūdz un Tev dzied, lai dzied Tavam Vārdam! (Sela)
All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
5 Nāciet un raugāt Dieva darbus. Viņš ir bijājams Savos darbos pie cilvēku bērniem.
Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
6 Viņš pārvērta jūru par sausumu, kājām varēja iet caur upi; par to mēs iekš Viņa priecājamies.
Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
7 Viņš valda mūžīgi ar Savu spēku, Viņa acis raugās uz tautām, Viņš atkāpējiem neļauj paaugstināties. (Sela)
Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
8 Teiciet mūsu Dievu, jūs tautas, liekat dzirdēt Viņa teikšanas slavu.
Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
9 Viņš uztur dzīvas mūsu dvēseles un neliek slīdēt mūsu kājām.
Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
10 Jo Tu, Dievs, mūs esi pārbaudījis; Tu mūs esi kausējis, kā sudrabu kausē.
Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
11 Tu mums esi licis iekrist valgos, uz mūsu muguru Tu esi licis grūtu nastu.
Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
12 Tu cilvēkiem esi licis celties pār mūsu galvu; mēs bijām nākuši ugunī un ūdenī, bet Tu mūs esi izvedis pie atspirgšanas.
Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
13 Es iešu Tavā namā ar dedzināmiem upuriem, es Tev maksāšu savu apsolījumu,
Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
14 Uz ko manas lūpas ir atdarījušās, un ko mana mute runājusi, kad man bija bail.
Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
15 Es tev upurēšu taukus dedzināmos upurus ar kvēpināšanu no auniem; es Tev upurēšu vēršus ar āžiem. (Sela)
Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
16 Nāciet, klausāties visi, kas Dievu bīstaties: es jums izteikšu, ko Viņš darījis pie manas dvēseles.
Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
17 Viņu es piesaucu ar savu muti, un Viņš tapa slavēts no manas mēles.
Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
18 Ja es netaisnību atrastu savā sirdī, tad Tas Kungs mani nebūtu klausījis.
Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
19 Bet tiešām, Dievs ir klausījis, manas lūgšanas balsi Viņš ņēmis vērā.
Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
20 Slavēts Dievs, kas nav atmetis manu lūgšanu, nedz novērsis Savu žēlastību no manis.
Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.