Psalmi 64

1 Dāvida dziesma. Dziedātāju vadonim. Klausi, ak Dievs, manu balsi, kad es žēlojos; pasargi manu dzīvību no ienaidnieku briesmām.

För sångmästaren; en psalm av David.

2 Apslēp mani no ļaunu ļaužu padomiem, no ļaundarītāju trakošanas.

Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

3 Tie savas mēles trin kā zobenu, un uzvelk savas bultas, savus rūgtos vārdus,

Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

4 Šaut slepeni nenoziedzīgam; tie šauj viņam piepeši un nebīstas.

ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

5 Tie iedrošinājās paši ļaunā padomā, tie runā, slepeni likt valgus, un saka: kas to redzēs?

för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

6 Tie domā uz visādu blēdību, tiem gatavs ir viņu gudrais padoms, prātu un sirdi nevienam nevar izdibināt.

De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

7 Bet Dievs ar bultu tos šaus piepeši, ka tiem gan sāpēs.

De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

8 Caur savu pašu mēli tie taps apgāzti; ikkurš, kas uz tiem skatās, bēgs.

Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

9 Un visi cilvēki bīsies un sacīs: to Dievs ir darījis, un sapratīs, ka tas ir Viņa darbs.

De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

10 Tas taisnais priecāsies iekš Tā Kunga, un paļausies uz Viņu, un visi sirdsskaidrie teiktin teiksies.

Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk. Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.