Psalmi 63
1 Dāvida dziesma, kad viņš bija Jūda tuksnesī. Ak Dievs! Tu esi mans stiprais Dievs, Tevi es meklēju pašā rītā, pēc Tevis slāpst manai dvēselei, pēc Tevis ilgojās mana miesa sausā un izkaltušā zemē, kur ūdens nav.
En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
2 Tā es svētā vietā pēc Tevis esmu skatījies, redzēt Tavu spēku un Tavu godību.
Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
3 Jo Tava žēlastība ir labāka nekā dzīvība; manas lūpas Tevi slavē.
Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
4 Tā es Tevi gribētu teikt mūžam, un pacelt savas rokas Tavā Vārdā.
Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
5 Tad mana dvēsele taptu paēdināta kā ar taukumiem un gardumiem, un mana mute Tevi slavētu ar priecīgām lūpām.
Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
6 Es Tevi pieminu apguldamies, un uzmozdamies es domāju uz Tevi.
när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
7 Jo Tu esi mans palīgs, un Tavu spārnu pavēnī es dziedāšu priecīgi.
Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
8 Mana dvēsele Tev pieķeras, Tava labā roka mani tura.
Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
9 Bet tie, kas manu dvēseli meklē izpostīt, nogrims pašos zemes dziļumos.
Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
10 Tos nodos zobena asmenim un tie būs lapsām par barību.
De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
11 Bet ķēniņš priecāsies iekš Dieva; kas pie tā zvēr, tas lielīsies; jo melkuļu mute taps aizbāzta.
Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
